I en HBL-artikel läser jag om en kontrovers kring en gallup i Taloustutkimus' regi om finländares inställning till invandrare och, om jag fattat rätt, andra raser. Bossen för det hela förklarar på klassiskt finskt manér att kontroversiella undersökningar är i sin ordning så länge de är lagliga. Huvudsaken, säger han, är ju trots allt att få veta vad finländarna anser om en sak. Som ännu ett belägg för tilltagets oskyldiga karaktär hänvisar han till att undersökningar kan beställas, svaren icke.
Tanken tycks vara att själva frågorna är neutrala; som om det, att en fråga ställs, är något neutralt - i kontrast till svaren. En skrämmande tanke, som bortser från att frågor också är handlingar. Vi gör något när vi frågar, vi deltar i något när vi frågar, vi sätter igång något när vi frågar. Och vi bär (eller flyr från) ansvar för hur vi frågar, vilken sorts uppmärksamheten frågorna innebär - varför frågorna för oss, åt vilket håll vi börjar titta. Det gäller också en statistikinslamlande organisation som Taloustutkimus. Att rigga upp ett logiskt galler mellan fråga och svar håller inte.
Idag puttar Helsingin Sanomat igång ett test där läsaren på basis av Immonens valmaskinsvar kan testa hur mycket hens åsikter stämmer korresponderar med hans. Vad är poängen? Tonen i testen är ungefär: testa och se hur mycket dina åsikter om glass och pizza stämmer överens med Cheeks svar på samma frågor! Varsågoda och jämför era värden! Att HS kallar människors reaktioner på Immonens utspel "kohu" är också intressant.
No comments:
Post a Comment