The Europeans

Stämning: megarastlös & megaslött i sensommaråbo. Bra förutsättning för att läsa Henry James igen. Jag har bara läst ett par av hans romaner (What Maisie Knew & The Ambassadors). Undanglidande meningar som öppnar bråddjup av mening. Scener som liksom betraktas på ett både genomträngande och märkligt kisande sätt samtidigt. De här romanerna fick mig att göra upp med min fördom om James som en författare som gör sig väl för Merchant-Ivory-filmer.

Den lilla The Europeans är annorlunda. Mera lättsam. Jag har aldrig läst Jane Austen, men typ lite åt det hållet tror jag att den här boken drar. Temat är (som vanligt med James) européer och amerikaner. Glad europé och uttråkad europé - ett syskonpar - landstiger i amerikat och tas emot med öppna armar av storögda kusiner. Kärleksförvecklingar på olika håll uppstår och européerna befinner sig mitt i smeten: de manipulerar och intrigerar, men väcker också en mängd känslor hos sina släktingar, som förhåller sig till dessa spännande, frisläppta varelser.

Boken snurrar kring det europeiska och det amerikanska. Lager på lager av förståelseformer, stereotypier och självförståelse ackumuleras. Och mitt i virrvarret av bilder lyckas, tror jag, James slå hål på ett antal till synes självklara kontraster mellan exempelvis det naturliga och det artificiella. Europakusinerna möts av både bestörtning och förtjusning. De uppfattas som "naturliga" - det vill säga avslappnade - i sitt "otvungna" sätt att föra sig, men samtidigt uppfattas de också som tillgjorda players. Den glada och uppsluppna Felix - ja, kan man vara så glad och uppsluppen, frågar sig den allvarliga och stela farbror W: kanske är det européers sätt att hänge sig åt en bekymmerslös och onaturlig (i bemärkelsen "fjärmad från realiteterna") livshållning? De amerikanska släktingarna, å andra sidan, framstår som inbundna och moraltyngda: kusinerna tar det som sin uppgift att frigöra dem. Men begreppsligheten blir en annan när deras puritanism beskrivs i jämförelse med européernas "cleverness". Amerikanernas hållning ses inte som artificiell, kultiverad eller tillgjord utan snarare som livsfientlig och onaturligt återhållsam så att känslor förträngs. Det som gör romanen så dynamisk (så förefaller det mig) är att de här sätten att förstå och kanske också bedöma (utdöma) är ständigt rörliga och läsaren får själv ta ställning till de olika skevheter som uppstår i relationerna mellan personerna och karaktärernas sätt att förstå sig själva. Författaren driver nämligen ingen tes (tror jag) om hur européer är och hur amerikaner är. Istället tittar han på människors sätt att relatera till andras förutfattade meningar eller idealiserade bilder.

Exempelvis: kusinernas förhållningssätt till "förträngda" känslor är insatt i ett intrigartat, ibland inte så lite manipulativa försök att påverka hur och vad de andra ska känna. Kusinernas världsvana ("clever" är det ord som förekommer väldigt ofta) frigörelseprojekt kan alltså också ses som försök att göra de amerikanska släktingarna mera lika dem själva. De stackars livsförnekande puritanerna ska komma till insikt om att en människa inte kan leva ett meningsfullt (och "clever") liv utan att åka på en lång grand tour i Europa.

Den här läsaren var kungligt underhållen.