16 July 2014

Arbete och balans

I HBL finns idag en artikel där arbetslivsforskare talar om vikten av att ha fritidsintressen. Arbetsgivaren uppskattar nämligen anställda som har livet i balans, som inte är arbetsnarkomaner utan som ägnar sig åt något annat än arbete. Det låter ju ganska bra, kan man tycka. Det är väl positivt om arbetsgivare i rekryteringssammanhang letar efter folk som inte arbetar ihjäl sig. Och visst, det här ÄR positivt, om det nu stämmer. Men jag noterar hur tonen i artikeln skiftar. Från att betona hälsa och välmående hos arbetstagaren blir den anställdas hela liv en resurs för arbetet. Att sporta blir närmast ett krav, och det gäller att ha ett fritidsintresse som i arbetsgivarens ögon borgar för en effektiv och mångsidig anställd. På det här sättet konverterar forskarna alla fritidsintressen till "färdigheter". Tre saker:

  • - Idén om balans ser sund ut, men jag anser samtidigt att det är en väldigt problematisk idé som förs fram på ett sätt som förstärker arbetets roll. I den här artikeln blir det exempelvis viktigt att säga att fritidsintresset inte ska ta för stor plats. Det ska med andra ord behållas som en för arbetet användbar resurs eller komponent eller motvikt, men det ska inte inverka negativt på arbetskapaciteten eller -villigheten. Det är alltså i någon mån självklart att det är jobbet som är det viktigaste, fritidsintresset är ett slags stödfunktion. Med andra ord: livet förvandlas till moduler och det gäller att fylla modulerna smart och inte trassla till det hela. Det som är skrämmande är att också det här med balans och harmoni förvandlas till ett slags prestation som, enligt forskaren i artikeln, arbetsgivaren bedömer. Det gäller alltså att fixa sig till ett harmoniskt intryck, att se ut som en person som är intresserad av många saker. (Samtidigt, som jag sa, helt tokig är ju idén inte, jag förstår varför den är frestande.)
  • - Jag är lite förvånad över att artikeln och forskarna så okritiskt går med på en instrumentalisering av mänskliga förmågor. "Empati och omsorg är kompetenser som behövs i framtidens arbetsliv, säger Ekelöf." För mig låter det ganska fruktansvärt att se omsorg som en "kompetens", på samma sätt som det verkar ganska hemskt att betrakta saker man gör utanför jobbet som ett slags förädlingsverksamhet där det som förädlas är mänskliga förmågor som samarbete eller initiativtagande.
  • - Hur ser de här arbetslivsforskarna på sin egen roll? Bevakar de "trender" eller skulle de själva gå med på att de är delaktiga i att förstärka en viss rådande förståelse av arbetslivet?  (Nu menar jag forskarna i just den här artikeln, det finns naturligtvis mängder av kritisk arbetslivsforskning, men jag känner igen retoriken här, att måla upp vad som blir alltmer viktigt i arbetslivet och hur man som arbetssökande och anställda ska hänga med.)

För övrigt blir jag smått rabiat av idén att arbetstagare ska sporta för att utveckla en sådan uthållighet som det nya arbetslivet kräver. Jag-vill-inte-vara-med-jag-tänker-inte-vara-med.

2 comments:

den elaka bloggaren said...

för några år sen sluta jag jobba som städare och börja jobba på kontor, i samma veva börja jag sporta eftersom det var nåt jag hade vilja pröva på men jag som städare inte orka med vid sidan av arbetet. jag tyckte väldigt mycket om det och prata mycket om mitt nya intresse. sen kom den här förbannade stubb/sarasvuo/maraton/triathlon-trenden och alla sku lyfta tyngder och tävlingscykla för att bli stresståliga och jag har börjat tiga om mitt sportande, det har liksom befläckats.

det som artikeln antagligen inte tog upp var den historia som finns bakom spänningsfältet sport-arbete-återhämtning-utmattning, där det ju länge pågick en konflikt mellan arbetarrörelsen och kapitalet om arbetarnas rätt att äventyra och belasta den för kapitalet så värdefulla kroppen endast för deras höga nöjes skull (främst lagsport som spelades för att det är roligt och kamratligt).

M. Lindman said...

Jepp, du har alldeles rätt. Det är synd att sport befläckas på det viset. Sport är ju på många sätt bra. Men det finns så klart många sätt som människor reclaimar idrott/motion/sport och tänker på dem på sätt som inte passar in i AlexStubbvärlden.

Intressant poäng om arbetarrörelsen och sport. Det stämmer ju att de varit intimt förknippade, och tror du har rätt i att det finns en intressant historia här som inte heller passar in i AlexStubbuniversumet.