På lördag ska jag gå på ett kalas av det mera formella slaget. Jag gillar dem som ordnar festen och där kommer garanterat att vara många skojiga kompisar från olika hörn av det sociala åbo. Kul, med andra ord. Något som däremot skaver när det gäller sådana här tillfällen är den könsuppdelning som fester tenderar att innebära, där olika könsmönster på olika sätt blir mera tydliga än annars, klar könad tudelning i kläder på ett annat sätt än i de flesta andra sammanhang. Kostym eller klänning. Åh vad jag är led på de där kodade kläderna, kanske mest för att jag själv måste ta ställning. Har inte lust att gå in i någon av de två alternativ som tycks stå till buds: att klä sig i enlighet med vad som ses som sitt "eget" kön och att klä sig i det "andra" könets festkläder (det ena normativt, det andra lika märkt av könssystem, men på ett annat sätt). Mao: att tänka praktiskt kring könad performativitet och den festdragföreställning som alla deltagare går in i. Jag önskar det skulle finnas möjlighet att klä upp sig som grävling, goudaost, rymdvarelse, stenbumling, kritik av det rena förnuftet, galeas, piprensare. Äh, vad jag vill säga: jag önskar det skulle finnas sätt att göra helt stillsamt uppror mot den här könadheten, men på en och samma gång har jag svårt att tänka klart kring betydelsen av sådant som "etikett" och vad det innebär i sociala sammanhang av den nämnda sorten. Jag menar något i stil med att bryderier kring etikett aktualiserar både frågor om vad olika situationer kräver av oss men ocks hur vi förhåller oss till de här kraven, hur kraven framstår. Skulle påstå att frågor kring etikett kan locka fram alla möjliga konstigheter samtidigt som det, tror jag, finns klarsynta, vettiga, uppfinningsrika, roliga, känsliga sätt att förhålla sig.
(Känns lite sunkigt att hänga upp sig på det här; jag dissar ingen överhuvudtaget, utan funderar kring min egen reaktion och hur suddig den är trots sin påtaglighet.)
2 comments:
Möjligen skräms du av det formella som något okänt? För sanningen är att det är fritt fram att låta kreera en lämpligt festdräkt utan att det behöver bli något etikettsbrott. Hur vore det med ballongbyxor i siden (det är ju fest och får kännas lyxigt) med en välsittande kavaj till? Och under det en smal skjorta med krås? Sen gäller det ju att själv klara av att klä sig och trivas i annat än sin vardagsuniform. Jag har spekulerat att det är saken: vardagsuniform är tryggt och därför drar man sig för festklädsel överlag. (Se där - psykologisera bort hela frågan! :D)/Y
Det ligger nog något i det där med rädslan för det formella, och då kanske mest i bemärkelsen att det formella är en situation. Jag tycker ju i och för sig om att ta på mig finkonstym i random situation. Men nog sant det där om vardagsuniform också, att ha de där bekanta paltorna (och när jag köper kläder är det just mest en extension av denna uniform, fantasilösheten!)
Fina klädvinklar! :)
Post a Comment