Finsk politik och nödvändighet

OK here we go again, ett inlägg jag har skrivit minst fem gånger (och lite på efterkälken är jag nu men efter att ha läst Jutta Urpilainens uttalanden refereras i dagens HBL kanske inte).

Finska politiker håller en ramsa så kär att denna ramsa med vissa små modifikationer återkommer nästan alltid då ett kontroversiellt beslut tas (alltså ett beslut som ifrågasätts, och politiker är väl medvetna om detta). Ordförande Katainen ger sin kommentar till Vänsterförbundets utträde ur regeringen och så här klingar ramsan den här gången:

- Suomen tilanne on niin haastava, että jonkun ne hommat pitää hoitaa. Siitä ei tulisi yhtään mitään, jos kaikki päättäisivät olla käyttämättä oikeuttaan tehdä päätöksiä. Jonkun tässä maassa pitää päätöksiä tehdä, vaikka ne olisivat vaikeita, Katainen sanoi. (referens)

Någon måste ta besluten. Att sitta i regeringen innebär ansvar. Det är viktigt med ansvar i politiken. Ansvar innebär att ta svåra beslut. Någon måste ta svåra beslut. Ansvar är tungt. Någon i det här landet måste fatta besluten. Fastän de är hårda måste någon fatta besluten. Finland befinner sig i ett svårt läge. Om alla skulle låta bli att fatta beslut skulle det bli katastrof minsann.

Ansvarsretoriken förvandlas här, tycker jag, till något allt annat än ansvarsfullt - politiken blir administration och att "bära ansvar" förvandlas till ett retoriskt maktmedel.

Statsministern är dessutom noga med att påpeka: "Kivulias ratkaisu kaikille, hän tyytyi toteamaan." Svårt läge för alla, beslutet är smärtsamt för alla. Ja-a, kanske för vissa mer än andra? Att statsministern säger så här är rent utav ohederligt i ett sammanhang där det väl står ganska klart vem som drabbas av rambesluten ifråga. (HS: "Pääministeri Jyrki Katainen (kok) sanoi keskiviikkoyönä, että päätökset tuntuvat pahalta ja silloin niiden kuuluukin sattua kaikkiin, koska suomalaiset ovat kaikki samassa veneessä.")

Så försvaras politik som leder till att de mest utsatta får det sämre: en vag hänvisning till det allmänna "läget" och att "någon" måste fatta beslut. Det låter alltså som om dessa beslut ramlat ner från himlen och nu är det bara modiga politiker som Jyrki Katainen som vågar axla detta ok som rasat ner på hans axlar. Här har vi en man som stiger upp ut ur de fegas led och ställer sig vid det nationella rodret för att styra in på den smala, men nödvändiga vägen. Som min kompis skriver på FB: En del av det här spektaklet är en statsminister som gör allt för att visa att han kan fatta svåra beslut. Ett slags beslutsamhetsperformance.

Det som naturligtvis följer ur allt detta är att retoriken om svåra lägen och beslut som måste fattas är avsedd att underminera allt mothugg. Då blir det viktigt, tycker jag, att ta ett eller två steg tillbaka och fundera över Katainens retorik.