Klartext

Plöjer igenom den senaste veckans tidningstorn och som vanligt drabbas jag av en blandning av ångest och förvirring. I lördagens HBL ingår en kort artikel om en rapport som IMF nyligen skramlat ihop om Finlands ekonomi. Artikeln ger sken av att en sådan rapport väger tungt. Reformer av arbetslivet betonas tydligen: pensionsåldern ska höjas och unga ska snabbt ut på arbetsmarknaden. Vi har hört det förr, visst. Men att det här inte bör förstås som helt normala, nödvändiga strukturella reformer framgår tycker jag alldeles utmärkt i perspektivet som följande uttalande (av en IMF-delegations ordförande) ger uttryck för:

- Finlands arbetslöshetssystem är generöst jämfört med många andra länders. Det är allt skäl att se över hur det påverkar tillgången till arbetskraft.

Alltså: systemet i Finland är för bra. Andra länder renodlar arbetskraft som arbetskraft, som utbud och efterfrågan. En vara. Det är Finland väg att gå. Läget för de som jobbar och de som är arbetslösa MÅSTE bli sämre. Vi har inte råd att ha det bra. Vi har inte råd att ha det bra. Det allra viktigaste är en rörlig arbetskraft. Allt som påverkar och begränsar "tillgången till arbetskraft" måste nedmonteras eller reformeras. I samma rapport uppmanar IMF Finland att öka produktiviteten i den offentliga hälsovården. Låt oss gissa att produktivitet inte betyder att folk ska få vård på så goda villkor som möjligt. Utan på samma sätt som gällande arbetskraften ska hälsovården renodlas som vara.

I samma tidning nämns en utredning som talar ett helt annat språk. En utredare har kommit fram till att bärplockarna från Thailand som jobbat i Finland under somrarna arbetat under förhållanden som liknar människohandel. Frågan är här: kommer inte dessa usla och farliga förhållanden nära sådana ideal för arbetsmarknaden som IMF verkar stå för i rapporten? Avreglerad arbetsmarknad, utbud möter efterfrågan med så liten formell friktion som möjligt, arbetskraft som arbetskraft och inga andra aspekter av arbete får vara viktiga.

(Hur tänkte HBL när de valde bild till reportaget? IMF-människan framställs på bilden som Jeanne d'Arc i Carl Dreyers film från 1928: huvet bakåtböjt, lidande/innerligt uttryck, blicken mot himmelen. Ett brungrått gasmoln nederst i bilden markerar flyktigheten hos det världsliga.)