Exodus

Det händer saker vid den filosofiska institutionen! Vi ska nämligen flytta, helt tillfälligt, ingen vet hur länge, på grund av en rejäl mögelsanering i lokaliteterna. Ett gäng papplådor står radade längs korridoren men först idag börjar jag och min rumskompanjon Y packa ihop våra pinnaler. Genom åren har vårt rum varit lite av ett bombnedslag, mysigt just på grund av de disparata sakerna, det kringströdda kaoset, det motsrävigt oordnade och icke-professionella i Åbo akademis välplanerat standardiserade ark. Det är ett hårt arbete: ett helt universum av skrot (och damm) har ackumulerats sedan 2004. Under dagens lopp gräver Y och jag oss igenom åratal av filosofisk historia (för vi är givetvis eniga om att filosofins historia skrivs i rum x på Åbo akademi, visst?). Alla de där knastertorra artiklarna som man kopierat men aldrig läst. Artiklar om medvetandet, Freud om våld, McDowell,  businessetiska modeller, naturalism, Austin. Guldkorn man glömt: "Let's spit on Hegel", minst tre olika kopior av vissa lysande alster, bäst att spara alla tre. Dessutom har skrotnisse #1 och #2 samlat på sig allt möjligt annat som nu deponeras till skumma förråd eller random sopnedkast. Tidskrifter, uppslagsverk, täcken, små montrar, möbler, glasföremål, några rullar hushållspapper, några byttor, EN BOK AV PAAVO VÄYRYNEN!!, salta kex från 2009, mystiska tyger, icke-fungerande pennor, en tidskrift om hundskötsel, spik, en sejdel av tenn, gamla cd-skivor. Med jämna mellanrum kikar jag upp från min hög, grabbar tag i nån pryl och hojtar till Y: "behöver inte du en sån här mojäng?" Och visst behöver hon. Den MAGNIFIKA känslan när vi grävt oss till botten av vårt nonsensberg och fyllt kartonger med samma nonsensberg. Något slags liminaltillstånd anmäler sig. Uppbrott och karnevalstämning med frusen dajmtårta i det minimala kafferummet och några vandringar fram och tillbaka genom humanistkomplexet där man ska akta sig jävligt noga för att inte i misstag låsa in sig i en anonym korridor. Våra nya kontor är avskalade och inget tjafs har hunnit ansamla sig där. Det är tänkt att jag fr.o.m. imorgon är parkerad i mitt nya neutrala rum, går dit varje dag, skriver som en galning på avhandlingen, blir klar jätte-jättesnart. Att kontoren är belägna i "centrum för livslångt lärande" bådar dock inte gott för min instrumentaliserade attityd. Jag gör vad jag kan för att göra mig hemmastadd bland grå metall, grått bord, grå heltäckningsmatta, tomma ytor. Tidningen Skärgård har sitt kontor nära, kanske kan jag gå dit och snarvla om skärgårdens framtid, förbindelsebåtar, skarvar och skärgårdsentreprenörskap om andan faller på (en gång fick jag en briljant idé som jag tyckte skulle förverkligas i just denna tidskrift, nu borde jag ju hänga redaktionen i hasorna). Y lånar mig en av sina anskrämliga blomruskor (jag har redan hunnit förolämpa flera av blomstren och frågat om de liksom ska ligga ner så där och Y svarar glatt och uppriktigt att bara de får lite vatten så), den ständiga gröna filten är ditforslad och jag skruvar opp värme-elementet till max. HÄR SKA DET SATAN JOBBAS!!! Men först ska jag ta tillfället i akt och sova en liten lur på den gamla soffan, som avskedshyllning till rummet där det prokrastinerats en hel fucking del genom åren.