"If I didn't define myself for myself, I would be crunched into other people's fantasies for me and eaten alive." Så skriver Audre Lord (borde läsa henne). Det här förefaller mig vara en symptomatisk, men oändligt tragisk inställning. Antingen den manliga blicken som krossar dig och käkar upp dig eller så tar du makten i dina egna händer och definierar dig själv. Vad innebär det att 'definiera sig själv'? Om maktblicken skapar rädsla och konformism, oro och vilja att behaga (vilket den gör, hos alla) så är då verkligen den enda utvägen ett slags förstärkt självmedvetenhet, en sorts integritet (sätta gränser)? Är det inte självmedvetenheten som är en del av problemet?
MÅSTE man definiera sig själv?
MÅSTE man rusta sig inför en värld som hela tiden håller på att sätta tänderna i en?
I en sådan värld vill inte jag leva. Jag vägrar.
(Reflektionen tog löst avstamp från den här bloggtexten. Jag håller med Hellgren om allt, men är tveksam inför just det där sista.)
3 comments:
enter foucault, så fort du beskriver dig själv, din situation, så gör du det med begrepp hämtade ur samma situation, och du låser in dig, bromsar en eventuell frigörelse. såg en gammal debatt mellan honom och chomsky där han ständigt hamrar in det där, vi måste akta oss för att definiera för våra definitioner kommer att vara fast i det förgångna, kommer att vara lika dominerade som vi själva. men sen, läs (en annan mans) baaders texter från fängelset, han definierar men hans definitioner är som eld som hotar att sprida sig, som en murbräcka mot väggarna kring honom. men självet, varför detta intresse för självet, i don't know, när jag förstod vad som skilde mig som man från män som min far var det en stor lättnad, och en insikt jag ännu har nytta av.
Jo, kanske jag känner en viss dragning till den där Foucault-bilden. Vad jag hade i tankarna med definition här var ett slags identitetspolitik, där man tänker sig att det viktigaste är att vara stolt över sin identitet.
ok, ska kolla på Baader i något skede.
Och ja, jag menar såklart INTE att det alltid är skumt med självrannsakan eller att självinsikt är omöjlig.
"läs [...] baader" var mer retoriskt avsett, samma betydelse "men sen igen om man läser baader", jag rekommenderar inte särskilt mycket att man lägger ner tid på att läsa baader, jag menar, det kan inte hjälpas att gjorde mer skada åt vänsterrörelsen än antagligen någon enskild individ nånsin gjort (genom att dra ner den i banalt våld). men sättet han skriver om hur vi (eller hans samtida) kan identifiera sig som delar av ett proletariat som i (dåvarande) vietnam mördas av samma industriella-militära komplex som i (dåvarande) västtyskland försöker reducera mänskan till ett konsumerande objekt, visar vad en tolkning av självet kan betyda, typ, från att handla om den moderna mänskans livspussel till att tänka sig att du står närmare den förtryckta kinesiska fabriksarbetaren än en granne som skor sig på det globala industriella komplexet.
Post a Comment