Äh, nu behöver jag få utgjuta mig lite på lösa grunder. Jag började dagen på sämsta sätt, dvs. att läsa vilka teser Juhana Vartiainen stampar fast i sin kolumn i HBL. Idag funderar han kring det här med stimulerande finanspolitiska åtgärder och den slutsats han drar är att nja, mja, det är nog bäst att vänta och se hur läget utvecklar sig. Det är inte bara Vartiainens innehållsliga poänger (austerity, sänka lönerna) som driver mig till vansinne. Det är något med tonfallet och förhållningssättet. Vartiainen skriver som Experten. Den ekonomiska experten som för gott har lagt politiken bakom sig - sånt gnabb ska man inte syssla med om man som han har ett sånt tungt ok på sina axlar - och från sin klara, upplysta horisont lägger han sedan ut hur ekonomin bäst ska skötas om man lystrar till alla fakta och räknar med alla faktorer. Ekonomi = att Finland/Europa ska manövrera sig igenom krisen, hålla stånd i den globala konkurrensen och se över balansen i statsfinanserna. Med en sån som Vartiainen som Statsexpert (en roll han gärna går in i) blir det helt omöjligt att se hur och ATT ekonomi har nåt med rättvisa, global rättvisa, att göra. Ur hans perspektiv är det framför allt viktigt att fundera ut hur en dyr arbetskraft som Finlands ska kunna konkurrera i ett läge där många länder ju har mycket billigare arbetskraft. Det är DEN frågan som man ska kalkylera med, mäta alla omständigheter och se hur man kan ändra läget (t.ex. genom skatter eller lönesänkningar eller att få folk att jobba längre) för att nationen ska hållas flytande.
Alltså uff jag blir deprimerad av Vartiainens mästrande kolumner och den debatt han öppnar upp för som bara handlar om att gnida sig mot samma fråga (hävda sig i konkurrensen) medan andra frågor släcks ner, förträngs - sånt kan man inte ägna sig åt för nu är läget jätteallvarligt, inte råd att politisera. Det viktigaste: EN STRATEGISK SYN.
1 comment:
This is gorgeous!
Post a Comment