18 July 2013
sommarhälsningar från patriarkatet
Igår satt jag på baren med en vän. En typ jag inte kände sen förut kom fram och pratade med min vän. Hon hade, om jag fattade rätt, varit hans elev. Typen säger att det vore kul att gå på öl med sin gamla lärare nån gång. Men, tillägger hon, det är omöjligt eftersom hennes pojkvän är så svartsjuk. Pojkvännen har, berättar hon, satt upp strikta tidsramar för när hon får röra sig ute och när hon måste komma hem. Det lät inte som om hon skämtade. Hon visste nog att det här inte är som det ska vara, men ändå försökte hon framställa det som att: ja, så här är det nu bara i mitt liv. - Alltså, vad fan ska en säga/tänka och hur ska en leva i det här skitsamhället?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
How about att hon tar ansvar för sin egen situation/relation och har en allvarlig diskussion om svartsjuka och kontrollbehov med pojkvännen? Det gjorde jag när min flickvän tyckte att jag borde leva enligt hennes regler. Eller ska hon fortsätta att vara passiv och samhället förändras så att hon inte behöver göra något?
Min poäng är att fast min flickvän hade ett sjukligt kontrollbehov, hade jag ändå ansvar i/för situationen. Jag dumpade henne och har bojkottat kvinnor enda sen dess.
Fast grejen är ju att när man säger det där - att hon ska ta ansvar för sin situation - blir det ett sätt att skuldbelägga. Visst, ingen är ju ett passivt offer, det sker en massa dynamik i ett förhållande, men det är centralt tror jag att se på de kollektiva föreställningar och reaktioner som finns som berättigar manligt maktutövande. T.ex.: ja men han älskar ju henne, därför kontrollerar han henne, det är så stora passioner med.
M. Lindman:
"Fast grejen är ju att när man säger det där - att hon ska ta ansvar för sin situation - blir det ett sätt att skuldbelägga."
Nej, det blir att ansvarsbelägga, någonting som alltid existerar när det är fråga om män.
M. Lindman:
"Visst, ingen är ju ett passivt offer, det sker en massa dynamik i ett förhållande, men det är centralt tror jag att se på de kollektiva föreställningar och reaktioner som finns som berättigar manligt maktutövande."
Vad är det manliga eller "patriarkala" i kontrollen? Som jag skrev, är kvinnor också sjukligt kontrollerande i relationer. Varför/hur menar du att mäns kontroll handlar om något annat? Och var berättigas allt detta?
Jag misstänker att vad än jag kommer att skriva i den här diskussionen, kommer du Celineanen att tycka att jag för fram nåt slags feministisk propaganda.
Men jag blev ändå att fundera på det där, vad är det patriarkala? Det finns många typer av våld. Kvinnor utövar också våld och kontroll. Det viktiga här kan INTE vara att procentmässigt jämföra vem som kontrollerar mest eller att säga 'ja men kvinnor kontrollerar ju också'. Det centrala är att se hur de här sakerna könas. Man kan läsa en bok som Pianolärarinnan av Jelinek för att läsa om kvinnor som kontrollerar (och alla möjliga kopplingar till könade liv).
Men nu talade jag om manlig kontroll av kvinnor. Det finns naturligtvis ingen enkel koppling, eller ett enkelt klargörande här. Saken gäller hur förståelser av manlighet upprätthålls - t.ex. att en riktig man håller efter sin kvinna, en riktig man måste man förstå att inte uttrycker sig genom ord, en riktig man tål ingen konkurrens, en riktig man såras lätt men slår hårt tillbaka om han såras. Osv. Det här är inga essenser eller mystiska substanser. Det är saker som försiggår i våra liv. Om du inte känner igen sådana mönster i kulturen - ja då vet inte jag vad jag kan säga.
till frågan där i slutet av texten: det viktigaste är att säga det rakt ut åt henne "det där låter ju sjukt/skit". jag har många gånger gjort mig impopulär när kvinnliga bekanta har berättat nåt vidrigt om deras pojkvän i förhoppningen att jag skulle säga "äh, så där gör alla killar". men till deras stora besvikelse brukar jag ärligt svara "det där låter ju ganska illa, det där kan du ju inte tolerera".
då brukar de börja ta tillbaka vad de har sagt eller släta över det, men då är det för sent, de har ändå fått sina farhågor bekräftade.
(sen måste jag bara kommentera att jag tror sannolikheten för att den manliga lärarens intentioner var helt oskyldiga gentemot sin kvinnliga f.d. elev med att gå ut på öl var ganska låg)
jo, jag borde ha sagt att det där inte alls verkar okej, och jag borde ha sagt det trots att jag träffade henne för första gånge.
(gällande din parentes så nja, mja, håller inte med alls.)
Post a Comment