häromdagen satt jag inmurad i djupa reflektioner medan jag snacksade på en pizza. att visst har jag käkat samma pizza förut, i samband med något slags symposium, konferens, kurs, workshop - eller vad det nu var. jag kommer ihåg att pizzan smakade bra, himla bra de facto, och att jag förde ett lite stelt samtal med en forskare som jag inte känner riktigt och att restaurangen var otrevlig på det där sättet som nya restauranger brukar vara men i allmänhet var saker nog a-ok den dagen. minnen av kursen/symposiet/workshopen/konferensen i övrigt? filosofiskt innehåll t.ex.? noll. men pizzan alltså (mozzarella, salt, massa salt, tomater, pinjenötter, rucola - like that). det var vår, kanske förra året, eller året innan det. eller innan det. ån var så där piss&smutsgulbrun som den brukar vara.
öh.
Lindman, LAGA DIG FÄRDIG NU, PALLERVANT!
6 comments:
just så där är det ju=livet, verkligen. härligt, egentligen. Malin
haha, jo, sånt där händer nog mig ofta i andra situationer också: att jag minns väldigt ovidkommande saker snarare än vad som i själva verket borde ha varit viktigt.
Ålänning?
och också att man inte kan exkludera allt det här andra som pågår och förnims hela tiden, trots att ngt annat egentligen borde ha varit det enda väsentliga. malin
ja, i någon bemärkelse (är själv lite oklar vilken).
malin: precis, och det är verkligen något fint med det; att livet är öppet på många sätt och att man kan på väldigt överraskande vis kan slås av vad som framträder i ens minnen (lite proustigt så där).
Post a Comment