fun times, fear & loathing // Åland

åland igen. med kompisen i byn som bara blir mysigare med åren, genom alienationseffekten, eller kanske inte. grannen dundrar in och ställer en, som hon säger, kollig fråga om kylskåp och faster ramlar in med sin hund. saker är precis som dom brukar vara förutom att det är lugnt på havet, varmt i knutarna, nån ska gifta sig OCH VI ÄR INTE BJUDNA (snyft). min kompis & jag sjunger satan is real, working in spirit, you can see him and hear him in this world everyday, satan is real, he can tempt you and lead you astray!

Inventering i hus I (fint komponerad bild)

Inventering i hus II

Snigelcity, Tx. På kulturnatten då annars öde stad livas upp spelar ett svenskt tangoband, Darya & Månskensorkestern, med myckna känslor för en ganska gråhårig publik som verkar lyssna på riktigt. fint. på gatorna talar folk mest om Lars Berghagen som har uppträtt eller ska uppträda på fridens öar. hemvägen, efter stimmig krogseans i mersmakens och merkänslans tecken (höjdpunkten: att läsa Ålandstidningen tillsammans - roligare finns nog inte): en drömskt upplyst hamn, stjärnor som bultar på himlen, håller på att snubbla över en rot. Mitt i det solariebruna och ålänningastädade diskuterar vi varför trollet borde vara ett estetiskt ideal, kontur som en stubbe. som vanligt funderar vi också över varför biblioteket säljer bort alla sina fina böcker för struntsumma - är det frågan om någon typ av statistikbaserad utlåningshistoria? om Gombrowicz endast lånats ut 4 ggr de senaste 5 åren, då är det dags att sälja så att bibban har rum för mera Läckberg i hyllorna? Jag träffar de 6 personer jag fortfarande känner (igen) i stan. min kusin som brukar äta äppelkart i föräldrarnas trädgård hänger surt över en cykel medan hans fru lurigt hör sig för vad globetrottern håller på med. en filosofilärare får beundra svettmönstret på min skjorta. de gamla kompisarna, som alla frågar när tusan jag blir klar, om jag blir klar snart, om när det är jag blir klar, att vi alla är helt lost, kläcker ur sig skämt som på något vis verkar bekanta och jag kläcker ur mig kommentarer som på något vis är bekanta. det är kul att se dem. lär mig gristics, som vi övar på utanför en intetsägande myndighetsbyggnad. tror jag ska öva mera när jag kommer hem. klockan är två på eftermiddagen och det är inte en själ ute. jag ångar av förtret & brölar VAR FAN ÄR DU i telefonen för att sen inse att jag ringt till fel person, en snäll kollega. mot alla odds hinner vi med färjan och det är med svettmoln under armarna (tropiska ön) och snigelmos under skon som jag rusar över tröskeln till Viking, som för dagen bjuder på riktigt classy entertainment i form av en gubbe i rosa skjorta som spela Carl Perkins. en man sover idylliskt bakom en stol i skybaren. jag har ont i magen.