saker man kan kapitalisera på

Läser i dagens HS om ett program vars licens sålts till ett flertal länder, Sverige, Holland och andra. Universitetsvärlden har producerat programmet som finansierar vidareutveckling. I höst startas den stora Sverigesatsningen. "Jos vientiponnistelut onnistuvat, ulkomaille myydyt lisenssit turvaavat myös ohjelman jatkuvuuden Suomessa." Progressiva grejer, framtidsutsikter, någon som kläckt en god idé, expansion är alltings melodi. I Sverige är det lättast att sälja licensen, eftersom produkten redan marknadsförts där. I andra länder hoppas man hitta partners, som kan sälja licensen. I Holland testas produkten redan i 35 olika inrättningar. Man har testat produktens effektivitet genom att jämföra med inrättningar där produkten inte används. Vid sidan av den finska produkten används i inrättningarna liknande produkter. Produkterna är också kostnadsbelagda i finska inrättningar, även om produkten använts gratis under tre år.

Vad handlar det här om? Ett program mot mobbning. Inte med ett ord får vi nys om vad det är för program, innehållsmässigt. Det vi får veta är att produkten nog är ett effektivt medel som kvantitativt har visats eliminera mobbning i många fall. "Kiusaajien ja kiusattujen määrä on laskenut keskimäärin 20 prosenttia ohjelman ensimmäisen käyttövuoden aikana." För övertydlighetens skull: det jag reagerar på är att en sådan här grej, att ta itu med mobbning, blir något man kan tjäna pengar på och beskriva i landets största tidning som en snillrik produkt som erövrar marknad efter marknad. En stilla undran är såklart hur man förstår mobbning här? Att deala med mobbning påminner i den här businessifierade artikeln om att bekämpa finnar eller gaser i magen.

Men jag har ingen aning om programmets konkreta innehåll. Det är retoriken i artikeln och fenomenet i sig jag baxnar inför.