kusligt värre

I am sitting in a room different from the one you are in now. I am recording the sound of my speaking voice and I am going to play it back into the room again and again until the resonant frequencies of the room reinforce themselves so that any semblance of my speech, with perhaps the exception of rhythm, is destroyed. What you will hear, then, are the natural resonant frequencies of the room articulated by speech. I regard this activity not so much as a demonstration of a physical fact, but more as a way to smooth out any irregularities my speech might have.

Jag är inte ens säker på vad det är som gör det här kusligt: det är ju bara rum, frekvenser i rum, brus i rum. (Kommer att tänka på två svenska ljudkonstnärer som roade sig med att gräva fram 'spöken' ur olika inspelningar i rum. Inspelningarna var kusliga men det behövde man inte spöken för att tycka.)