Europa måste samspela för att vara en stark aktör i stark global konkurrens. EU konkurrerar med stora ekonomier som växer med en rasande takt. I Kina och andra länder i Asien ligger tillväxttakten på 6-7 % mot prognosen i Europa som ligger på 2,5%. I Kina utbildas 10 .000 ingenjörer med högklassig utbildning varje år, som kommer ut på arbetsmarknaden och bidrar till nytänkande och innovationer. Jan Björklund sa i en tv-debatt för en tid sedan när han argumenterade för att Sverige skulle gå med i Europakten att Europas konkurrenskraft måste förstärkas – ”annars blir Europa en hembygdsgård dit kineserna kommer för att se hur livet var förr.”(Jag lägger inte ut namnet för att det inte är speciellt intressant vem den här politikern är - jag är intresserad av en tendens.)
Europeiska länder ska hjälpa varandra för att skydda sig mot t.ex. hotet Kina där utbildningen är på frammarsch. De europeiska länderna behöver tillväxt. - Är det här på riktigt? Ja. Ibland gör saker mig bara stum. Om det här är ett gångbart politiskt vänsterperspektiv - så tja, då är det så. 'Visst behöver vi samspela och visst måste vi konkurrera globalt och visst behöver vi tillväxt.' Nödvändigheten (?). Ett helt normalt, sunt ekonomiskt tänkande - vad skulle alternativet vara? Int tusan har jag någon bättre tanke att komma med; jag kan inte säga: 'jo men tänk SÅ HÄR istället kring Europapolitiken'. För jag vet faktiskt inte i vilka banor man ska tänka - jag fattar bara inte hur citatet ovan kan gå ihop med idéer (som lyfts fram i samma text) om social rättvisa (den borde väl vara global?) eller med strävanden att minska fattigdomen. Jag trodde att citatet av Björklund var något som skribenten skulle attackera som ett fruktansvärt perspektiv. Så var det emellertid inte. Men oj: är poängen att vi ska hålla oss på framkanten i Europapolitiken - annars kan Kineserna i framtiden komma till Europa och tycka att vi "ligger efter"?
En jordvarelse skrev i ett annat sammanhang om politisk depression. Jag fattar vad hon menar.
No comments:
Post a Comment