Att läsa New York Times, som jag nu gör med regelbundna intervaller, speciellt den välgödda söndagstidningen, tär på min verklighetsförankring. New York Times har rätt omfattande utlandsrapporter. Rätt ingående skriverier om relationen mellan Syrien och Iran får konkurrera med reklam för Bloomingdales höstkollektion av pälsar "in your favorite shade" eller Macy's nya fina ridstövlar (kanske borde jag försöka mig på Edith Wharton ändå?). På söndagarna finns en stor bostadsbilaga där man kan läsa reportage om up-and-coming bostadsområden där hyrorna ännu inte skjutit i taket. Tänk bara, kombinationen lugnt & fint, lite grönt, men också - "concrete, bustle and ethnicity". New York Times har också mycket omfattande artiklar om presidentval. Och inte minst följer tidningen noggrant vad olika republikaner tycker om Obamas senaste initiativ, en och annan skatt ska sänkas, ett hälsoprogram ska prutas på, jobb ska skapas. Rena socialismen, tycker republikanerna. Obama är en svag president, säger republikanerna. Obama kan inte hantera ekonomin, ryter republikanerna, som vet hur Ekonomin ska svängas och baxas i rätt riktning, så att var och en kan ägna sig åt sina frihetliga projekt. [Det vore roligt att någon gång samla ihop metaforerna för vad slags uppstudsigt eller mekaniskt eller lurigt odjur eller maskin eller magisk sfär Ekonomin representeras som - har säkert gjorts.] Nu har Obama hållit tal igen. Retorikexperter och andra analyserar vikten av Historiska Tal som gör ett avtryck i seklets medvetande. Obamas tal var för mjäkigt och tajmingen var så dålig, nu när N.F.L-säsongen har börjat och allt.
Sen kommer kanske den enda mening i New York Times som på ett robust sätt kallar en tillbaka till verkligheten:
"The economy is a mess", said Becky Wallard, 71, a retired teacher in Atlanta. "There's no speech that can hide that."
No comments:
Post a Comment