En kompis länkar till en, som jag förstår det, populär svensk blogg. Bloggaren beskriver en depression som smugit sig på. Om inte de här metaforerna tar en från det nattsvarta till det nattsvarta, så vad:
"Jag tänker att när man gör mer än man orkar så lånar man krafter från sig själv. Från sitt framtida jag. Det funkar ett tag, om man ser till att betala tillbaka. Gör man inte det växer sig skulden ohanterlig. Och plötsligt en dag står kronofogden och bultar på porten."
Jag tror vi alla känner igen det där pratet. New age goes economics. En ohelig allians - nej inte alls: helt rimlig. Kanske vill någon säga: det är ju bara en metafor. Men metaforer är viktiga. Jag tror faktiskt inte att det här sättet att tala om en själskrafternas ekonomi är ett dugg metaforiskt ens. Det är i högsta grad verkligt och som vi alla vet är det lätt att knyta an detta till pengar som flödar hit och dit mellan olika industrier. Samma bloggare, mot fonden av gulligt, flickigt rosa, talar om sitt hälsosamma liv som "resursstarkt". Hon kan "köra på". Jo du, välkommen till helvetet, med resurser och utan: den oändliga skulden, den oändlig bristen. (Ekonomispråk har förstås figurerat i psykologin hur länge som helst.)
1 comment:
Fina formuleringar i det här inlägget! Diggar så satan
Post a Comment