5 September 2011
///
Imorgon är det Labour day; jag läser i tidningen om krigsveteraner som tycker att det är tråkigt att vara rullstolsbundna, nu har allting ordnat sig till det bästa så att de igen kan få de adrenalinkickar som gör livet värt att leva: de kan hoppa fallskärm, så fint!; en professor som ser snäll ut säger åt studenterna, packade som sillar i ett litet, syrefattigt rum, att det finns många myter om Marx, att Marx har något att säga om vår tid, jag blir lite starstruck och till mig, men bara lite, lovar; this is a brooklyn bound train; luftfuktighet: 100 %?; ; ser ett läskigt kryp på toaletten - snälla herr Jünger, kan Ni titta in på mitt dass och studera denna varelse?; när jag går runt knuten ser jag något slags gotisk katedral skjuta upp mot himlen; this is a manhattan bound train; ett underligt, enormt, skräckinjagande universitetsbibliotek nära ett ställe som säljer muffins, rosa muffins, 'får jag vara här'?, det sägs att en scen i The Addiction av Abel Ferrara utspelar sig här, och referensen till filosofistudent-blir-vampyr är verkligen på sin plats bland dessa vindlande våningar, ett golv med en geometrisk yrselframkallande figur, ett oöverskådligt klassificeringssystem, en argsint bibliotekarie till hjälp för ingen, minst mig, i min prekära boksituationen; ung man till polis: 'don't call me sir! I'm not a slave! I'm not your slave! call me brother!" Brother/sister/ma'm/sir/miss/man/hey you/you/me; en dag rinner det blod från mitt ben: ---> dödsbädden (då alla icke-troende blir katoliker?)!! - inser strax: aha ---, just det "att vara kvinna", normalt normativt normerande normblod - New york, there will be blood; en man i pagefrisyr sitter vid ett bord i ett auditorium, han gestikulerar vilt till tonerna av en mycket sorgsen turkisk sång inspelad kanske 1921, sextio andra människor, svettiga och röda i ansiktet, sitter tysta och lyssnar, drabbade; stand clear of the closing doors please; en råtta kilar över vägen i ett kvällstomt tisdagsmanhattan, klockan är kvart i elva och föreläsningen har just tagit slut, jag slumrar nästan till på tåget; min vän lyfter på ögonbrynet, Marx as in Karl? - det är svårt att veta var man ska börja nysta i politiska diskussioner, förbryllas/förvånas/ta i tu med; en kvällstur österut, hamnar bland bilhallar, garage, stora motorvägar, ett svårmanövrerat parti där det inte är så lätt att hitta till vattnet ens, förfallna hus, snygga hus, alla sorters hus, folk som talar olika språk, folk som sitter på sin trapp, folk som är på väg, stiligt klädda, uppiffade med take-awaykaffet, en uteliggare, en gammal tant som går med rullator, en kille som spelar Patsy Cline i sitt stekheta café :: eastwestsouthnorth Harlem; syrsorna tystnar aldrig, hela fönstret tycks vibrera; New York käkar upp mig; en biblioteksfilial kring hörnet, påminner mig om skärgårdsbiblioteket jag jobbade på en sommar, jag tror att en ung man sitter och läser Benjamin, för alla läser väl Benjamin här - men han läser något annat; a brooklyn bound train: kvarteren som jag hittar i nästan i sömnen, skyltar på ryska, tanter i klänningar, nästan-havet, jag blir bjuden på kotletter; ser en armémänniska på en tunnelbanestation - tänker - vad ska man tänka; brandstationen intill, Clintons kontor intill, baptistkyrkan intill, vietnamesiska restaurangen intill, en främmande filosofi-institution intill, en tunnelbanestation intill; jag tänker på vad det betyder att ha vänner, i distinktion till bekanta, att bli vän med någon, att få förtroende för någon, att ängsligt betyga något, att ängslas över ängsligheten osv in infinitum; ibland är det för varmt för att äta, tänka, arbeta, sova, finnas till, ett migränanfall som stannar tid & rum; vissa dagar säger jag ingenting, kanske tack, eller hej då; en dag har polisen byggt upp något slags torn två kvarter bort, polisen som är närvarande överallt, deras bilar står på snedden, på bredden; drabbas av en konstig känsla på universitetet: orkar jag verkligen prata med någon, kunde jag inte åka hem och prata med Maria som städar våra husutrymmen istället? orkar jag prata alls? vad finns det att säga? är inte allt fånigt bara som jag kläcker ur mig?; lägenheten: massiv, tyst, en granne tränar pianospel ibland, golvet knakar när någon går, jag kan höra ett samtalsfragment, kanske en tillrättavisning, kanske på mandarin; det är Labor day imorgon och jag har ingen aning om vad det är för land jag befinner mig i.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment