mer i plånboken

"- Samhällsbärarna ska ha mer i plånboken för sitt viktiga arbete." Säger Reinfeldt, 2010.
Reinfeldt pratar om "lågavlönade" som ska uppmuntras till att arbeta mer och "känna att de genom att jobba mer får mer i plånboken." (ungefärligt citat, från radio)

"– Det blir ännu ett steg på vägen för att förbättra värdet av arbete. Det ger alla dem som varje dag går till jobbet och bidrar till vårt lands välstånd mer kvar av lönen, sade statsministern." säger Reinfeldt, 2008

"- Alla som vill och kan, ska kunna ha ett arbete, sade Borg." 2010

Det är ganska kusligt hur ekonomi görs konkret på ett enda sätt; vad du får i din plånbok och att det känns bra att gå till jobbet om man vet att man får lite mer i plånboken. Om ekonomi inte beskrivs som axiom och formler som bara universitetsutbildade har förutsättningar att förstå, blir ekonomi extremt individualistiska ramsor som upprepas på ett sätt som ett dagisbarn ska kunna förstå. Moderatpolitikerna här ovan gör allt för att låta förstå att den sortens ekonomi som berör den vanliga väljaren handlar om helt vanliga saker som att gå till jobbet (vilket man vill, hoppas man) och att titta i sin plånbok och inse att det finns mer i den. Vanliga väljare, att det inte blir några skattesänkningar i år har sina runda skäl, lita på det. De här två olika sidorna av att beskriva ekonomi, den matematiska och dagisvarianten, är inte nödvändigtvis oberoende av varandra. Båda är de fullständigt lösryckta från att tänka på ekonomi som praxis, som vanor, förväntningar, tillit, system, ideologier, politiska slitningar, relationen mellan institutioner.

Och så dagens mest tragikomiska citat:

"– Den stora utmaningen för Moderaterna är att gå från att ha setts som ett parti för vissa till att ses som ett parti som värnar allas intressen, säger partisekreterare Per Schlingmann (M)." (från DN)

Bilden av politik och ekonomi som förs fram här är att politikerns uppgift är att ta hand om "samhället", "allas intressen". Det är självklart att alla har sina givna intressen (gå till jobbet, känna att det lönar sig att gå till jobbet, få mer i plånboken) och att en riktigt klarsyn politiker (som moderaterna, exempelvis) inser att oj, så välordnat samhället är, alla vill ju samma sak!