arbete - arbete - arbete

Flera bloggar diskuterar en realityshow som heter Fairy Jobmother ("getting the unemployed of Britain back into work" - - -).
K-punk skriver fint om en arbetsideologi kring att allt lyckas bara man "försöker", att lönearbete handlar om "att bidra till samhället" (och ingen vill betala för dig), och upplevelsen att arbetsmarknaden är en ouppnåelig sfär, ämnad för människor som bildar en egen ontologisk kategori, de anställbara. Han går över till att diskutera distinktionen mellan arbete och icke-arbete. Ett exempel: arbetssökaren som måste gömma undan sin arbetslöshet bakom ett pärlband av kurser, gratisarbete osv. 

Third class on a one-class train sammanfattar den bild av arbetslösa och arbete som träder fram i Fairy Jobmother. Det är ingen trevlig bild, men det är en bild som är lätt att känna igen. En viktig fråga ställs: är det så att den arbetslösa "underklassen", för att få jobb, måste fixa om sig och bli "medelklass"?

Nina Power funderar kring "rätten till arbete" i en kolumn i Guardian - vad tas för givet om man helt utgår från att alla har "rätt till arbete"?:

In the middle of a recession in which jobs are being slashed with alacrity, should we be clinging on to employment at any cost, or should we instead be reconsidering what it means to work at all?

The mass entry of women into the workforce has corresponded with an overall stagnation or diminution of wages. It is as if employers have taken the very worst aspects of women's work in the past – poorly paid, precarious, without benefits – and applied it to almost everyone, except those at the very top, who remain overwhelmingly male and incomprehensibly rich.

Lenin's tomb utvecklar resonemanget, men vill också försvara tanken om att människor har rätt till arbete:

asserting the right to work is essential for the purpose of reducing the amount of work that people have to do, and increasing the share of the social product they receive for their labour. It is also synonymous with defending the welfare state, so that unwaged work is paid in some sense. It does not entail "working even harder for less so that those at the top can keep more" - quite the reverse.

Hen går också in på mera konkreta frågor kring kortare arbetstid, fördelning av arbete och åtgärder för att gå emot systemet med en nödvändig kvot arbetslösa (för att upprätthålla en sund konkurrens om jobben såklart). I början av texten, inom parentes, ställs en väsentlig fråga:

Ask yourself this: all newspapers have a 'business' section, overwhelmingly concerned with the doings of chief executives, financiers and multinationals, so why is there no labour section?

Det kan man undra.