en besvärjelse

Kryper in i texten i mitt arbetsrum där det är varken sommar eller höst eller vinter, bara vinter / Ett dumt mejl författas av mig / Ropar ett kattnamn på en gård. Katten gömmer sig. Ropar på katt. Katten gömmer sig. Jag lockar med en påhittad hemdialekt. Kissijn, kissijn! Katten skiter i mig. / Ett par unga män kurar på biblioteket. "They look like American travellers." Den ena pratar i telefon. "Yeah, we look like Americans travelling." / Det regnar inte än men snart Luften har form En unge svingar ett rött paraply En buss spyr ut varm luft Fan jag är mätt Det är något som kliar Någonstans långt borta råmar ett fyllo / Vägen vid ån. Simmigt trafikbrus. Det är något som väser & piper. Blodet rullar runt i kroppen. Det är som när räven pratar i Antichrist / En gråbrun fågel med sina ungar Jag tittar bort / Stanken från Subway  en lampa lyser det är kort hem ,  helgad tvåtimmarslur.

 - - - - 

Nu får det fan vara nog med svettiga lägenhetshörn. Jag säljer hela världen för tre kopek och fäller ner persiennerna och tittar på en filmklassiker med Jean-Claude van Damme. I väntan på bättre tider: kyliga morgnar, färger och nyktert blåsiga soleftermiddagar. Höst; saker som ruttnar. Det är en kliché förstås.
Klichéer finns det också gott om på min spellista, en besvärjelse, en förhoppning. Jag fick lov att kapa av en slimsa av 4AD-fingret. Några av de andra indiefingrarna behölls intakta. Det tarvas mera stillsamt psykedelisk jazz förstås. Där är min kunskap beklagligt begränsad.