3 May 2015

sen sen sen

Försöker att inte braka ihop och smälta ner till en fläck av scenskräck. Om fem dar är det hela överstökat och jag ska då fokusera på att inte dräneras av arbetskraftsbyråns lucka, CV-trams och Linkedin-tjafs. Istället: om fem dar hägrar den samlade FILMHISTORIEN, LITTERATURHISTORIEN, FILOSOFIHISTORIEN. Med andra ord: tid och ro att läsa och titta på bra film. Innan det försöker jag att inte belasta vänner med ångestmoln och är allmänt till mig av all uppmuntran och också, när det där molnet väl börjar torna upp sig, folk som helt enkelt kan ryta till: ÄHMEN, SLUUUUTA!

Pratade med radion häromdagen och fick lov att hantera en grej som säkert inte bara jag stångas med. Började liksom be om ursäkt för att min utgångspunkt är filosofisk och frestades att leverera kristalliserade och programartade svar på frågan "VAD GÖRA". Omtumlad filosof ruskar som ett gammalt träd där i Yle Åbolands stol. (Alltså journalisten ställde vettiga och bra frågor och stämningen var god - frestelsen är helt och hållet min.) Att liksom vilja krysta fram nåt policy proposal där i hastigheten, som att det är det enda som vettigt tänkande kan utgöra (något som jag annars försöker kritisera i tegelstenen). Under den kommande veckan måste jag försöka tänka vidare kring det där, rädslan att vara FILOSOFISK, vad den rädslan kan bestå i, hur den kan utmanas och att svaret INTE måste vara att alla ska förvandlas till teknokrater. Alltså utmaningen består ju i att förankra vindlande avhandlingstrådar i det som på riktigt bränner i politiska diskussioner om arbete. Lite lustigt att drabbas av stora filosofinojan NU.

(På pressbilden som åa lagt upp, tagen av y en trött eftermiddag, ser jag ut precis som jag känner mig: antingen håller jag på att börja flina helt okontrollerat eller så övar jag mig på ett trick där jag har ett gäng bin i käften.)

Utöver det har jag lullat omkring på bakelsepromenader, klappat min forne dödsfiende och druckit pilsner med Uppsalabesök och andra prima figurer, pimplat kaffe i ruggig gråsol med det lite skrämmande (lite svårt att sätta fingret på det där), årliga scouttrummandet i öronen. Den här skräcken ska hållas på avstånd genom handfasta funderingar kring kylklampar, Marx, hyllningstal och matlogistik. Dessutom ska jag slipa på en imitation av Göran Persson. Det är den viktigaste utmaningen den här veckan. Kanske ser om Ordförande Persson i rent terapeutiskt syfte. (Jag tycks inte vara helt ensam om att uppskatta det humorguld som finns i den här dokumentären.) Och, som en påpekade, om det blir alltför jobbigt kanske jag ska göra som Helmut Kohl (som Göran Persson berättar om på sitt dryga sätt) sägs ha gjort i ett pressat läge under en EU-sammankomst: äta smör.  




13 comments:

walopää said...

Je je je jeeEeeeee. De bilr noo brA hedeee! Det HÖR TILL att vara nervös i detta läget, enjåi! Lyckspark i baken!

M. Lindman said...

Tack :) Nog ska det gå nog, smör eller utan. Försöker förhålla mig till nervositeten gnm att tänka att det inte är hela världen att vara uppenbart skakig & skraj.

ponks said...

Det kommer att gå så bra, så braaa. Att vara uppenbart skakig och skraj är bara charmigt, så brukar jag alltid säga åt min vän som håller på att braka ihop av nervositet när hen hamnar säga nåt i kafferummet på jobbet.
Hahahaha, bin i käften. Såg bilden och tycker nog du ser underbart kontorisk ut :) Om du nån gång behöver proffsiga och slitsiga bilder med dig själv & whisky och tänkarpose, fråga mig, I'll do it for free (eller okej, ett glas whisky).
Jag ser mycket fram emot fredan! Har hundvakt och allt redan ordnat, helt otroligt.

M. Lindman said...

Bin i käften absolut. Vi tog två bilder. Efter den ena (som hade lite läskiga vibbar - står framför en karta och liksom intar världshärskarposén) flippade jag i nåt skrattutbrott så det fick räcka efter nr 2. En whisky (eller fem) hade säkert lugnat nerverna lite.

Fint med hundvakt, kul att ni kan komma! Hoppas det hela inte blir outhärdligt styvt&formellt. Hoppas m.a.o det urartar på nåt positivt sätt.

ponks said...

Jag ska göra mitt bästa för att se till att det urartar i positiv form ;)

när det börjar said...

Äh jävlar, för många saker jag vill kommentera.
Jag kom på mig själv att hela jäkla tiden ursäkta mig (för det mesta tyst i huvudet, men inte alltid bara tyst där) för att jag hade feministiskt perspektiv. Innan någon ens frågat eller kommenterat det. Och ta ut allt isklampsrelaterat och liknande. Eller det är liksom konkret (och trösterikt) på annat sätt tyckte jag.

Ser så framemot urartande. Jag fixade det (oplanerat) genom att komma allt för sent, storma in i salen då många redan tagit sina platser, för att klä av mig ytterkläderna, gömma dem bakom podiet och sedan rusa ut igen för att gå in "på riktigt". Tips, om det känns som nått du vill testa! Hjälpte också att batterierna tog slut i opponentens manick och vaktmästaren fick komma in för att fixa mitt i.

Och ännu, ta ut allt av festen. Den är allt för snabbt över. Oberoende om den slutar på natten eller morgonen.

Slut på roman. Ses på fredag!

M. Lindman said...

Jo, minns att vaktmästar-H fick komma och mixtra - minns att stämningen blev extra avslappnad i och med det där. Och hela din disputation gillade jag väldigt mycket för det var bra stämning, inte alls stelt som det brukar vara (eller så tedde sig det hela i mina ögon). Måste nog fixa nåt kaos så att vaktmästar-H får komma till undsättning. Kanske måste plocka ihop nån extraavancerad powerpoint som kräver nåt alldeles i hästväg av utrustningen. ..... Men oh nöu, nu inser jag att vaktmästar-H inte kommer på fråga eftersom jag är i fel hus!

Isklampar is da shit. Och andra praktikaliteter. Ska försöka vara närvarande under dagen och inte zona ut - ser fram emot festen!

Åh, jo, den där frestelsen att börja ursäkta sig.... Och just det, innan nån ens hunnit ställa en fråga. Försöker bli av med det där, svårt.

liteskrik said...

Vetdu, jag pratade i dag med min professor som sitter i betygsnämnden för din avhandling – han hade enbart positivt att säga om den, tyckte det var "roligt att någon vågar ta tag i Marx igen". Så det så! Jag ska försöka komma på disputationen, ditt ämne verkar sjukt intressant!

M. Lindman said...

Vad glad jag blir L! Och jätteroligt om du kan komma. Och så blir jag såklart glad av att höra att Tage tycker det är bra att prata om Marx. Har ett vimmelkantigt kapitel där i boken som jag nog är sjukt orolig över, uff, så därför blir jag extra lättad.

h. said...

Innan jag kommer till saken vill jag bara säga att det här var ett av de mest absurda bevis för att jag inte är en robot jag någonsin gjort: jag uppmanades att av nio bilder välja de som föreställde kött.

I och för sig är det inte helt orelaterat till saken. Jag tittade just på nytt på det famösa klippet och det var ännu bättre än jag mindes det. Framför allt är GP väldigt bra på att berätta anekdoten, så jag förstår att han är en förebild att inspireras av inför disputationen!

Angående Marx-kapitlet skulle jag säga att det är väldigt starkt (också den som har läst tidigare versioner slås av hur bra slutversionen har blivit). Om du känner dig osäker under disputationen men inte vill äta smör kan du alltid börja prata om Marx! (Som disputand ska man inte glömma att man kan styra diskussionen lite i den riktning man själv vill, genom att i sina svar ta fasta på de aspekter i frågorna man själv tycker är viktiga att prata om och känner sig trygg i.)

M. Lindman said...

Åhå, skumt det där bevisa-att-du-är-en-människa. Tidigare var det mest någå bokstäver som en ombeds urskilja. Ska kolla. Hm!

GP är helt enkelt magnifik. Han har verkligen förmågan att .... levandegöra det hela.

Låter bra det där med att styra upp disputationen åt det håll en vill. Det ska jag verkligen hålla i tankarna.

walopää said...

Ja och det lär ju ha gått mega på basis av elogerna i sociala medier. Super duper och grattis!!

M. Lindman said...

Tack! På nåt sätt genomlevd disputation.