Snabb och slarvig fråga:
På Åland har en diskussion väckts om basinkomst. Är mycket glad att diskussionen lyfts fram och de som skriver insändare och på andra sätt engagerar sig för saken gör ett jätteviktigt jobb.
En grej jag måste grunna mer på som framhållits i debatten just på Åland är att förespråkarna understryker att basinkomst är en sak som inte ska ställas i relation till en politisk höger-vänsterindelning. Basinkomsten är vägen framåt, heter det.
Jag antar att exempelvis en förenande punkt är kritiken av arbetsförmedlingens roll och de absurditeter som finns där: aktiverande åtgärder ("rehabilitering"), tvång och förödmjukelser. En annan förenande punkt verkar vara kritik mot krångliga skatteavdrag och behovsprövade arbetslöshetsbidrag.
Redan nu är stödet för basinkomst diversifierat: stöd finns inom Vänsterförbundet, Gröna, Centern och till och med en falang inom Samlingspartiet. Till och med Nalle Wahlroos lär en gång ha formulerat sitt stöd för någon typ av basinkomstliknande idé.
Är kluven.
Å ena sidan kan jag förstå att man vill vinna brett stöd, och utifrån det signalera pragmatism och realism. Utan ett brett stöd kommer en så stor förändring som en basinkomst inte att vinna gehör. Det är därför centralt att samla politiskt stöd från olika håll.
Å andra sidan: jag har svårt att tänka på basinkomsten som något som kan isoleras från andra politiska åtgärder. En högeridé om basinkomst baserad på föreställningen om flexibilitet på arbetsmarknaden och att hyvla ner staten är farlig. Här kan basinkomsten komma in som ett sätt att stöda en redan pågående utveckling ("vi har inte råd med välfärdsstaten som den ser ut idag").
Men basinkomst kan också kombineras med andra åtgärder, och genom det vara ett steg bort från ett arbetssamhälle löntagarens position i relation till arbetsgivaren stavas beroende och (ofta) rädsla. Ett steg i en annorlunda riktning än den nuvarande, där överutbudet på arbetskraft är något som arbetsgivarsidan kan använda till sin fördel. Med andra ord, givet andra åtgärder kunde en basinkomst skapa en bättre utgångspunkt för att ifrågasätta arbetsgivarens makt över arbetstagaren.
Att diskussionen om basinkomst och dess relation till höger/vänster är snårig redan nu visas också av den rädsla som fackföreningsrörelsen och (stora delar av) SDP visat: deras analys uttrycker en farhåga att en basinkomst skulle utmanövrera facken. Andra har hävdat att en basinkomst inte alls marginaliserar facken, utan tvärt om, det behövs ett förnyat engagemang för exempelvis uppsägningsskydd och förbud mot nollavtal.
Men jo, det här med realism, att faktiskt försöka genomföra en basinkomst. Det är viktigt att faktiskt genomföra, att tänka konkret kring den, som att det faktiskt något som går att driva igenom. Men hur göra det utan att ge avkall på det slags solidaritet och motstånd mot klassklyftor som är avgörande för att basinkomsten inte ska bli ett sätt att t.ex. lämna folk åt sitt öde?
En fråga som hänger ihop med det här är relaterad till arbete. Basinkomsten ses av många som ett realistiskt sätt deala med det som tycks vara ett faktum (även om det såklart är enormt omstritt hur exempelvis automatisering kommer att påverka antalet jobb och även om folk utgår från radikalt olika analyser av det ekonomiska systemet): det finns inte och det kommer inte att finnas lönearbete för alla.
Men vilken är relationen mellan föreställningen om att fasta anställning och full sysselsättning är ett förgånget tillstånd, och den typen av sysslor som måste göras, oavsett om de görs inom ramen för lönearbete eller andra former av arrangemang? Här har basinkomsten en potential, men jag tror det är viktigt att också se skiljelinjerna mellan två olika förhoppningar. Utifrån den ena ska arbetsmarknaden rulla på som vanligt, och så att vi ger upp hoppet om att alla kan vara en del av arbetsmarknaden hela tiden. Utifrån en annan förhoppning kan basinkomst vara ett steg i en annorlunda riktning, där själva idén om arbete kan förändras, framför allt den roll som lönearbetet har, och vilka konsekvenser det kan få att lönearbetet kan få en decentraliserad roll.
Sen slutligen kanske man menar olika saker med att betona att diskussionen om basinkomst inte ska fastna in en uppdelning höger-vänster. En lite annorlunda tolkning skulle vara att det är viktigt att inte fastna i partikäbbel, det vill säga låsta positioner där det hela tiden blir viktigt att samla poäng för sitt eget läger. Om det är vad det betyder: kör hårt!
4 comments:
tyvärr tror jag att problemet med att sätta tid på tanken om basinkomst är det att idén hur lätt som helst kan nappas (och om den förverkligas med allra, allra största sannolikhet kommer att nappas) av högern och göras till ett sätt att fasa ut och ner bidragssystemet. man ger alla en för liten slant och sen säger man att "ja, vi har alla samma chans, sen ska ingen komma och klaga" sen gör man inte som socialen (som man i samma veva skulle skära ner personalmässigt med mycket oöm hand) som flexar efter den fattigas behov utan det är var-och-en-med-sin-basinkomst.
det finns det där uttrycket "om man kunde påverka genom att rösta skulle det vara förbjudet". samma gäller tyvärr tror jag för att "om det går igenom i riksdagen så är det ett sätt att skära ner välfärdsstaten, inget annat".
men det kan alltid paketeras som något annat. (jag tror att det är anarkism vi behöver). (jag tror allt meningsfullt motstånd måste ta sig uttryck som i dagens värld ter sig som kriminalitet).
Jo, jag förstår dina farhågor, och delar dem också delvis även om jag, som du märker, hyser vissa förhoppningar angående basinkomst som en möjlig modell att komma bort från ett samhälle som surrar kring lönearbete och som gör folks liv väldigt, väldigt beroende av en anställning. Det jag ser som potentialen är att den erbjuder ett steg bort mot det som är så absurt nu, att det inte finns jobb åt alla, men ändå är folks liv så satans upphängda kring att jaga jobb eller, ännu mera krasst, arbetstimmar eller projekt.
Men jo, visst nappas idén lätt, och man kan grubbla över vilka scenarion en som Sipilä har i tankarna när han understöder modellen och är beredd att prova den lokalt. Du sätter bra fingret på faran: att folk lämnas åt sitt öde och att man skär ner välfärdsstatens hjälp till utsatta människor. Som du skriver: då är det var och en med sin basinkomst.
Jag skulle säga att det behövs motstånd på alla möjliga fronter just nu, men också i parlamentet.
jag börja fundera efter att jag skrev kommentaren ovan att "men vad tror jag egentligen längre på, rent konkret, att kan funka, om jag sku göra en processbeskrivning i en excel-fil över en väg mot ett bättre samhälle vad sku jag skriva i den?". jag vet inte, kanske borde göra den där processbeskrivningen och se efter. men t.ex. att ordna basinkomst genom frivilligt samarbete, göra ett sorts frivilliga sociala skyddsnät, en sorts försäkringskassa som ett hundratal mänskor hör till och alla betalar en fast summa till och med vissa klara regler etc. etc. - summa summarum: så att den ständigt kan betala ut en basinkomst åt alla deltagare. det torde inte vara omöjligt, det kräver bara bra uträkningar och att man förstår spelteori. har alltid tänkt jag borde läsa spelteori, tänk om det börjar vara dags.
hörde om ett genialiskt projekt där arbetslösa grunda ett kooperativ som köpte en bondgård med banklån och sen använde de sina små bidrag till att betala hyra åt sitt kooperativ så det kunde återbetala lånet.
nånsorts syndikalism alltså tribalism, inte var och en för sig själv, men inte längre lite på staten...
Själv tycker jag också att en lösning på lång sikt måste röra sig bort från kapitalismen och därmed också staten i dess nuvarande form. Syndikalism är bra. Och redan nu tror jag lösningar i stil med det du talar om kunde spela en viktig roll. Intressant med bondgårdskooperativet.
Post a Comment