Olimpia splendid

Det har inte varit nåt vidare spring på konserter för min del den här hösten. För det mesta glömmer jag helt enkelt att hålla ögonen öppna för vilka spelningar som finns i stan. I afton går jag i alla fall till Dynamo och kollar på Olimpia Splendid. Ett utmärkt band som påminner om tidiga Sleater-Kinney. Jag blir glad av den här konserten: ruggiga gitarrer, väsande sång, ja, hon låter som en elakare variant av Hope sandoval. Tät stämning. Danger, danger. Det fungerar. Ibland låter de som ett malande och tungt Velvet underground & ibland som nåt krautband från förr. Bandmedlemmarna levererar historiens mest trumpna och fåordiga 'kiitos'. Sen är det slut. En observation: varför är det så att mixningen på spelningar nästan aldrig fungerar? Känner ni igen fenomenet när det liksom "fräser" i öronen då ljuden blandas ihop till en enda sörja? Jag tycker jag hör det där nästan på varje icke-akustisk konsert. Hur som helst: Olimpia splendid ska ni hålla utkik efter - nästa år kommer debutskivan på Fonal records! Och dessutom vill jag tipsa om att nästa helg kommer Alasdair Roberts, som spelar nåt slags skottsk folkmusik, till Åbo. Dit ska jag. Har sett honom förr en gång, och det var riktigt fint. Samma dag spelar ett av de bästa Åbobanden, Swaying wires, på ett annat ställe tidigare på kvällen. Om jag fattat rätt borde man kunna se båda!