[Jag tror jag skriver det här inlägget en gång om året, minst.]
1. Jag tultar ut från storfärjan. Snö i luften, snö på marken, snö i munnen. Bilar slirar förbi, kör hårt. Ett moln av avgaser längs den pittoreska allén. Ett gäng gubbar travar förbi. Plötsligt riktar sig en av dem till mig, 'Hej M!' Hälsar tillbaka, förundrad och förbryllad. Halkar förbi Fäktargubben, elaffärn, herr-frisören, Minimarket (en minimatbutik som har ett digert utbud fotriktiga skor!) och Viking lines kontor. En konstig avdomnad, orolig känsla i huvudet.
2. Café Julius. Silverstammisarna omringar de runda borden och sitter uppflugna på barstolarna vid fönstret. Jag spejar efter kvinnan med det röda håret. Hon är inte där. Förra gången var hon inte heller där. Beställer en svart kaffe, läser om läget efter vårdarstrejken i en nött Nya Åland täckt av smulor. Tre ungdomar utbyter livsglimtar vid grannbordet. De har alla varit utomlands, på olika håll, och sammanstrålar nu. Jag kollar på reklamerna från Elgiganten och Mattsons och Kantarellen. Gubbgänget i hörnet följer med läget i lokalen med vaksamma blickar och då och då utbyter de några ord med varandra, ibland tvärs över lokalen, i ett samtal som man vet har pågått länge-länge-länge, en pågående utredning av tillvaron. Det första jag gör när jag landstiger i Mariehamn är att jag sitter och lurar på Julles, insuper stämningen, ålänningaskroderande och allvarsprat.
3. Om du befinner dig på holmin och har råkat dig till staaas, missa inte Draken. Draken serverar vidunderliga falafelrullar och salig blir denna Lindman av den enkla men kulinariskt djupgående måltiden. Patsy Cline sjunger i högtalarn och ja är det en ödslighet som skiljer sig från alla andra ödsligheter är det Torggatans vilken kulen kväll som helst. En stillsam variant av denna ödslighet som mest är trivsam hittar jag som vanligt i biblioteket, denna förträffligt luftiga och välkomnande byggnad. I läsesalen sitter jag och några gubbar som pratar finska och jag dyker ner i DN. En man i gräll neonväst kommer fram och undrar om han får låna tidningen för det är en grej han vill kolla upp där. Efter ett tag börjar en gong-gong slå: nu stänger bibban. Om det är något jag skulle beskriva som en existentiellt-rumslig fästpunkt i mitt liv är det denna läsesal på Mariehamns stadsbibliotek. En lite mirakulös plats i en stad jag aldrig hittat migsjälv i. Men läsesalen finns alltid, är öppen för det mesta och där får man hosta och prassla och vara tyst eller viska eller konspirera och vara helt sig själv.
4. På skärgårdsfärjan råder frid trots mängden människor. Vi sitter uppriggade på obekväma pinnstolar och jag kan inte låta bli att lyssna på två herrar från hemkommunen som analyserar världsläget. De fastslår att fiskodlingar inte lönar sig på Åland och att norrmännen är överlägsna i allt - tonen en blandning av konstaterande och utrönande in i tingens väsen. E sko no ha gjortes på nå anna viis, funderar en av gubbarna, och den andra håller ivrigt med om att de nuvarande satsningarna är futila. Färjan kränger lite och mitt sällskap äter fläsk. Överhuvudtaget finns det få ställen som är så fridfulla som en skärgårdsfärja. Teven må vara på och några knytt må larma i nån av bänkarna - det är nåt med stämningen som är grundläggande vänlig. Här sitter man på väg från en holme till en annan och kan inget annat: bäst att älska läget. Plötsligt dyker joviala E upp, en studiekamrat som nu jobbar i min hemkommun och som är ett exempel på hur skärgårdsvarande görs på bästa möjliga vis. Jag blir glad.
No comments:
Post a Comment