3 December 2014
Megaluren.
En av mina ovanor är att jag efter jobbet brukar kasta mig i soffan, där jag genast somnar med blicken riktad mot en lampa och sover några bortkollrade timmar. Sen är jag uppe hela natten och tillvaron är ofantligt trög nästa morgon. Idag är en vindlande, men fin, dag med samtal, mera samtal, ännu mera samtal, ett besked. Är snurrig efter intensiva dagar och stapplar hem i mörkret via stans mysigaste restaurang där jag gråter chili och får lite fotfäste i tillvaron. Snörvlar och kastar i mig mat vid mitt vingliga bord och bakom en pelare skymtas en av de coolaste typerna på ÅA. Hemma tronar soffan med dess oemotståndliga matta och slitna tyg och den bekanta gropen som det är så himmelskt att somna i. Och där sover jag, sover drömmer vaknar sover drömmer om ett otäckt shoppingcenter där jag irrar runt planlöst. Vaknar upp och undrar om det är natt eller dag eller morgon eller nåt annat. I datorn står det om nyval och TTPI och sociologin som tolkar ekonomin: texterna är som drömmar, sovkänsla i kroppen, öken i käften, ett tjockt ingenting i huvudet. Natten breder ut sig framför mig. En skrynklig husis, en bok, kanske en film. Lugn & ro.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Igenkänningsnickning. Jag brukar somna efter att jag ätit på eftermiddan, nån gång sex-sjutiden, i en oformlig hög på soffan. Ligger där och snarkar sen och vaknar av att dregel har runnit ut längs med handleden. Sen börjar nattskiftet, precis som du säger, och så håller man rutinen vid liv. (och sen: entusiastisk hund vid tietiden och man själv som går som ett genomskinligt lakan genom Lonttis, genom dan, tills klockan är sex och man somnar i soffan..)
hehe, jo och avslöjande att sex-sjutiden blir "eftermiddag" i vårat system. Har för övrigt haft roligt åt det du sa en gång om att uppstigning vid sju är helt i klass med att åka till Malaga. PRECIS så är det. Idag gick jag opp kl 8 för att traska iväg på morronkaffe och just den känslan infann sig med den exotiskt granna gryningshorisonten i blickfånget.
Haha, jo! Man har pirr i benen och sen när solen stiger upp är det som att en mandolinorkester börjar spela och äventyret börjar.
Vilken restaurang är det, om man får fråga?
Det är en vietnamesisk restaurang som ligger på Köpmansgatan, invid (det numera så gott som ödelagda) shoppingcentret Forum. Mycket god mat i enkel miljö.
OK, det måste jag pröva.
Hoppas jag äntligen kan säga goodbye till nattskiftet nu när min unge kan somna ensam. Mycket underligt har det varit att i fem år sova från kl 20.30 till 00 eller 01 och sedan vaka x antal timmar.
Kan tänka mig att blir en drastisk förändring, jo! Hur en sover & vakar - det präglar dygnet så enormt mycket. Att det t.ex. går att 'vänja sig' vid vissa sovmönster utan att det ändå är riktigt en del av ens liv som en vill ha det så att det blir en befrielse sen att återgå till ett annorlunda mönster - stories jag ofta hört om att vaka på nätterna och att det skapar nåt slags undantagstillstånd i hela existensen.
Post a Comment