5 July 2013

Gentrifiering och livsstilsprat

Läser i dagens HBL om ett område i Sörnäs (Helsingfors). Där lär det ska finnas många nya barer och matställen. Det låter ju bra, tänker jag - först. Sen blir det dålig smak i munnen. Ett par ungdomar uttalar sig och det de säger låter både bekant. Man säger att hyrorna nu blivit så dyra att "de utslagna" inte längre kan bo kvar. Och det är ju skönt, medger de. Men, säger de, det är ju inte heller bra om området förlorar sin "stämning". Så hur vill ni ha det? Det är obehagligt med fyllon, men bra med mysiga barer, men man vill ha det så där precis exakt lagom bohemiskt, varken mer eller mindre. - - - Den här retoriken om stadsdelar och autenticitet (stadsdelens själ som går förlorad om det flyttar in alltför många rika konstnärsfrön men såklart anses det inte vara gamla invånarna som huvudsakligen gjort stadsdelen till hipstermecka) är hur vanlig som helst. De spänningar som finns i de här sätten att romantisera "kreativa stadsdelar" avslöjar något väsentligt om ett slags livsstilsprat som utger sig för att vara politiskt medvetet men som samtidigt ingår i kapitalistiska relationer som man bara pratar om i förbigående. Det är ingen slump att den där stadsdelsautenticiteten måste uttryckas flummigt som "stämning".  Det som stör mig allra mest här är att vissa folk reduceras till ett slags allmän fond för urbana, livsstilssugna ungdomars leverne, de garanterar autenticiteten och det är viktigt att det finns några av dem kvar, men de är bara det, en kuliss för unga människor som tycker om att beundra sig själva och varandra. (OK - jag drar ganska höga växlar på några spridda kommentarer i HBL, eventuellt problematiskt.)

2 comments:

den elaka bloggaren said...

åh vad skönt att läsa! blir så trött på hur man hehkuttar berghäll, där priserna har skjutit i höjden kontinuerligt under ett decennium och mera. det här är nära förknippat (också rent konkret genom att det handlar om samma mänskor) med fenomenet med en "kreativ klass" som är så glada över att jobba i ett kreativt yrke utan strikta kontorstider och med mycken möjlighet till distansarbete osv.

och yrket är naturligtvis inom media dvs. inom reklam, så hela den här härliga bohemiska livstilen med odlingen på balkongen finansieras genom att sälja skräp till de där junttina i de icke-kreativa förorterna.

M. Lindman said...

Jeps, just precis det - den kreativa klassen inom media. Och hur de här människornas liv romantiseras hejdlöst (tänker på alla världens städer och hur de beskrivs, Berlin t.ex., när har du senast läst om pensionärer i Berlin? Öh, det var nog ett tag sen. Däremot ofta de där kidsen som flyttar från Finland till Berlin).