För någon helg sedan ordnade Folkets bildningsförbund ett fint seminarium i Åbo om Europas kris. Där pratade bland annat Rebecka Bohlin som som skrivit boken De osynliga: om Europas fattiga arbetarklass. Jag gillade hennes föredrag så mycket att jag gärna ville läsa boken också, vilket jag har gjort nu. Blir glad när jag ser att också en av de fina bloggarna där ute, Elaka bloggen,fördjupat sig i Bohlins bok.
Bohlin skriver om en arbetarklass som blivit osynlig. Boken handlar om de arbetare som tjänar minst: städare, de som lagar mat och betjänar i affärer. Det är en arbetarklass som jobbar delade turer, kombinationstjänst (att man jobbar på olika ställen under dagen utan att resorna mellan dessa betalas av arbetsgivaren) och som tvingas ta flera jobb för att försörja sig. Det är en klass för vilken själva livet gjorts flexibelt; man har inte tid för att leva eftersom arbetet, pendlandet, vilan tar upp alla timmar - livet sätts på kroniskt undantag. Livet och arbetet blir orimliga så att både relationer och kroppen blir lidande.
En av Bohlins viktigaste poänger är att det inte råkar vara så att de här människorna lever sådana här liv. Att hålla nere löner ligger i den övre medelklassens intresse. Flexibelt arbete hos en klass gör deras liv bekvämare. Därför ska man hålla öronen öppna när politiker beklagar sig över att kollektivavtalslönerna är för höga. Det finns faktiskt politiker som menar att det går att sänka lönerna för de som tjänar allra minst. Tanken är att "hungriga vargar jagar bäst." Skitsnack, enligt Bohlin, vars bok är ett utmärkt exempel på politisk journalistik när den är som bäst. Hon intervjuar arbetare och genom det målar hon upp en bild av läget i Sverige och i Europa. Där många andra skrivit om det sk. livspusslet, balansen mellan liv och familj, beskriver Bohlin liv som inte går ihop, där det vore en grov förvrängning att tala om livspussel. Det hon gestaltar är snarare en politik på både nationell nivå och hos EU som slår de allra fattigaste människornas liv i spillror. Ett exempel som både är brutal och avslöjande är hur idealet för migranten inom EU är en migrant som aldrig stannar i ett land någon längre tid. Då får arbetaren pröva sin kompetens i ett nytt sammanhang och en lucka fylls på arbetsmarknaden - a win-win situation eller hur! Bohlin: "Ja, men vem vill egentligen ägna sitt liv åt att cirkulera i jakt på jobb och överlevnad?" En mycket bra fråga. EU skapar med andra ord strukturer för människor som ska cirkulera, som arbetskraft, där de kan exploateras utan att kunna göra anspråk på ett gott liv eller rättigheter. Den krassa sanningen är att den ideala EU-medborgaren är en papperslös människa utan rättigheter, fullständigt flexibel och driven. EU:s ekonomiska politik (avregleringar, bekämpa inflationen, budgetdisciplin - lönerna måste hållas nere!) gynnar inkomstskillnader och dessa skapar minst av allt förutsättningar för att människor ska kunna förändra sin livssituation.
En annan central sak Bohlin tar upp är en lögn som hela tiden upprätthålls om arbetare som kommer från länder där lönenivån är lägre än i Sverige: genom att betala en minimal lön åt dessa arbetare ter det sig som om arbetsgivaren gör dessa människor en tjänst. Låga löner och vidriga arbetsvillkor förvandlas plötsligt till rena föredömen: man hjälper ju dem, man ger dem en möjlighet till ett bättre liv! Bohlin sticker hål på de här myterna och riktar istället uppmärksamheten mot hur ett system upprätthålls och legitimeras genom föreställningen om människor som är så fattiga att de är villiga att ta emot vilket jobb som helst (en efterfrågan skapas på kvinnliga migranter i t.ex. hushållstjänster).
Vad gör facket? Bohlin är kritisk mot den typ av fackföreningsverksamhet som värnar extremt mycket om att vara realistisk, att vara trovärdig inför den andra parten, arbetsgivaren. Samtidigt ser hon ett hopp i en fackföreningsidé med avstamp i social rörelse, där facket på bred front ser till att ta med nya människor, att söka upp människor som arbetar i branscher där anslutning har gjorts svårare av arbetsgivaren.
Den bild som träder fram ur Bohlins bok är olika former av arbete som spelas ut mot varandra. Den vita ekonomin döljer en stor grå ekonomi speciellt inom hushållstjänster. Estniska eller polska löner betalas åt byggarbetare som jobbar i Sverige. Formellt arbete ersätts av informellt arbete.
No comments:
Post a Comment