Natten.

En av dom saker jag verkligen gillar med det här doktorandlivet är:
att kunna vara uppe på nätterna utan att det får gruvliga konsekvenser och någon chef flåsar otåligt i sömnig nacke.
Natten är ro, möjligheter och ändlösa timmar.
Här finns tid för allt. T.ex. livsviktigt surfande (Garfield minus Garfield) eller bra streckare i SvD.
Att se på Grimefighters på boxen (en käck brittisk teveserie om folk som städar i dödsbon eller sanerar gator), läsa romaner eller helt enkelt dalla uppe utan att göra något särskilt alls. Ligga i soffan, spana på växten som slokar, gräva sig i näsan och tänka på grejs.
Kanske en liten whisky. En rökig som smakar brasa, sumpmark eller hav. En sån där som sprattlar mellan tunga & gom och byter skepnad beroende på var i käften den rullar.
Kanske en nattmacka.
Skruva på musiken, skruva ner musiken (grannen), skruva upp musiken, kolla upp en grej.
Ängsliga dagar brukar sluta bra om jag orkar vara uppe längre. Orolig dag blir en natt som glider förbi genom slösurfande eller uppmärksam läsning; världen känns lite lättare, (bedrägligt) kravlös.
Småsvär med bångstyrig Hesari där pappren vänder sig åt alla håll och de nyliberala nyheterna duggar tätt. Tänker att det är något jag borde göra eller fixa eller tänka ut imorron, frågan är vad. Elementet puttrar trivsamt i hörnet, en granne gör något obegripligt bakom väggen (ett enormt högt KLICK-KLICK-KLICK) och jag lyckas koncentrera mig på mitt utan den typ av sinnets flackande som präglar funderingarna under dagarna. 
Just nu läser jag noveller av Lydia Davis. Ojämn läsning, men hon skriver bra, och det är just vad jag kan tänka sig att läsa mellan 02 och 03. Novellerna börjar i vardagen och landar i vardagen men det är något annat på gång också.
Kontentan: jag går ogärna och lägger mig innan tre. Himlen vet att jag inte ser fram emot sk. hederligt lönearbete under normativa tider.
Och nattmusiken kan låta exempelvis så här:



eller så här:



eller så här: