en kort fundering om högern: att sporras

En viss uppståndelse kring en samlingspartistisk ungdomspolitiker som på fejan talar om varför barnbidraget borde slopas. Heikomman aineksien lisääntymistä. Det svagare befolkningelementet skaffar ungar för att tjäna €€€. De välbärgade sporras inte till att skaffa avkomma. Rikas barn är viktigare, eftersom denna befolkningsgrupp är starkt virke. Fattiglappar: ingen idé att föröka sig, ni har ändå inte råd att ta hand om era små.
Det bruna i det blå, mums.
Är det här bara en omogen ungdomspolitikers nonsens på fejan, "en privatpersons funderingar på fredagskvällen"?
Men gynnar inte allmänt högertänkande just precis den här bilden: fattiga är en belastning för samhället. De har sig själva att skylla. Samhällets ansvar är inte mot människor utan samhället ska hålla tillväxten igång. Arbetslösa fattiglappar håller inte tillväxten igång. De är överflödiga.
Men viktigast: en viss högerideologi bygger på en ständig slitning. Å ena sidan finns bilden av harmoni som störs då politiska insatser görs. I grunden är samhället harmoniskt (dvs. fattiga är fattiga och rika är rika) men skattepolitik och olika former av inkomststöd skapar störningar - beteendestörningar. Å andra sidan finns hela tiden bilden av folk som ska sporras till att jobba, sporras till att leda företag (genom bonusar), sporras till att bilda företag, sporras till att hålla företagen i Finland. Den här högerpolitiken kräver ständiga politiska manövreringar så att människors liv "sporras" i en önskad riktning.
I det ljuset är samlingspartistens kommentarer typiska. Han tänker att inkomstklyftor är naturliga ("svaga och starka material") men samtidigt att dessa hela tiden behöver upprätthållas genom "sporrande" politiska åtgärder för att samhället ska hållas i styr. Den här slitningen präglar allt från retorik om att belöna företagsledare, att slasha arbetslöshetsstöd och att sänka företagsskatter. Detta, misstänker jag, skapar en form av dubbelhet: man "sporrar" vissa, medan vissa grupper helt och hållet lämnas åt sitt öde, det är inte meningsfullt, bra eller viktigt att "sporra" sådant befolkningsmaterial. Den här ideologin hålls uppe genom soliga slogans om vem och vad man ska "satsa på". Om man inte satsar på vissa saker blir samhället profillöst och det förfaller snabbt eftersom ingen sporras till något. Poängen här är alltså att marginalisering är en helt avsiktlig del av högerpolitik.

Frågan jag grunnar på är alltså vilken roll (vilka roller) begreppet sporra (fi: kannustaa? engelskt ord?) har i högertänkande och vilken relationen är mellan denna fokusering på sporrande och en allmän acceptans av inkomstklyftor. Några googleträffar:

- Vinstchans ska sporra till bättre busstrafik.
- Innovationspremia kan sporra universiteten.
- Bonussystem ska sporra stadens kulturarbetare.
- Bidrag ska sporra arbetssökande.
- Viktkompisar sökes: sporra varandra? :)
- Vilket skulle sporra dig mest att välja cykel istället för bil?
- Att uppmuntra och sporra är en viktig del av socialarbetet, vilket ju syns bland annat i att den också ingår i det sociala arbetets definition. Som mest omfattande betyder det att man väljer att koncentrera sig på saker och tings positiva sidor, att bruka den uppskattande blicken. En öppen och uppskattande anda är också sporrande.
- Låga betyg ska sporra.
- intÄGGrations-ägg ska sporra till samtal.
- Hur ska vi sporra duktiga lärare och elever?
- Myndigheter ska sporra innovation.
- Få att sporra på rätt sätt:  Alla har en viss potential i sig, varpå man som företag måste se till att kunna få fram den ur de anställda på rätt sätt.
- Högre löner ska sporra lärare.