städer.

börjar plötsligt längta efter storstad och avgaser. bjuder in mig själv till en kompis och tar bussen till kejserliga. ett måttligt bakrus i samklang med en promenad under idealiska förhållanden: höstsol. lyx och skit men det är inte stadens allt. I hesa finns det fula skyltar, sakliga byggnader och folk som är sura och glada på olika språk. Allt det där tycker jag om. de minst inställsamma delarna av stan. Speciellt fascineras jag av den märkliga kolhögen vid Hanaholmens kraftverk. intensivt röd murgröna på muren som omgärdar dessa industrins monument. drömde en gång att jag befann mig uppe på den där kolhögen och att jag tittade ner på ett hesa som hade förvandlats till ön i Rossellinis film Stromboli. Varje gång jag är i stan tänker jag på det där. sen kan man ju ha andra synpunkter på energiproduktion (de senaste nyheterna är att politiker på olika håll funderar på andra lösningar som skulle ersätta stenkol som energiform). vandrar runt på lyxholme och snusar på havet. på bussen hem smyglyssnar jag på en svenskspråkig kille som diskuterar ett mystiskt uppdrag. Jag försöker gissa om han är byggingenjör, designer eller militär. uppgiften består både av olika robusta installationer, en trollet Rölli-kostym och strategiska manövrar beskrivna enligt militärens disciplinerade gruppformationer. vete fan, jag är av nyfiket slag. hesasvensken kommunicerar livligt/högljutt med sin kompis i luren: NÅ ÄLÄ! åker hem genom brinnande himmel.