Emellanåt brukar jag i en stämning av regression och angst drömma att jag är tillbaka i gymnasiet där jag måste ta någon obegriplig kurs. Mariehamn ändrar hela tiden skepnad i de här drömmarna, som är ytterst arkitekturmedvetna. Mariehamn vindlar och jag måste av någon anledning studera mera tyska. Nu börjar drömmen sådär igen. Tillbaka i gymnasiet. Jag ska läsa matematik och finska. Men istället för arkitekturens subtiliteter ser jag en brun korridor som är precis wie es eigentlich gewesen ist: ytterst brun och menlös. Det är mycket tidigt, gryning knappt. En bekant lärare stapplar fram, men annars ser jag ingen. Utanför fönstret är det mörkt, bara mörkt. Jag irrar in i ett klassrum där det är finskatimme på gång. Sätter mig ner och blir presenterad som en liten extrastudent. Har du förresten pratat med studiehandledaren, frågar läraren ironiskt. Nej, säger jag och lommar ut i det-bara-bruna. Så slår det mig: vad fan ska jag kryssa fram och tillbaka till Åland för? Varför i helvete ska jag läsa finska och matte? JAG SKA JU SKRIVA PÅ AVHANDLINGEN.
Sensmoral: JAG SKA SKRIVA PÅ AVHANDLINGEN.
Klara bud, inga betydelser och förskjutningar i cathexis som behöver redas ut. Se här hur vardagens omedvetna struktur hjälper en på traven mot beslutsamhet och framsteg!
7 comments:
Den förnöjdhet med vilken du kommer till din slutsats - ja hela blogginlägget - vittnar om att något annat är på gång. Att du ska skriva på avhandlingen visste du. Snarare måste detta otvetydiga budskap förstås som ett sätt för dig att lämna drömmen. Drömmens egentliga innebörd måste alltså ligga där, i det du just i det ögonblick du lämnade drömmen höll på att hamna i men som drömcensuren fick dig att aldrig konfrontera.
Censuren kan också ses i arbete i din avslutande kommentar, där den genom sitt överdrivna fördöljande avslöjar vad det hela handlar om. Du skriver "cathexis", d.v.s. använder den engelska och vilseledande termen för "Besetzung", laddning. Men i själva drömmen förekommer gott om tyska uttryck. Och med tanke på att du denna gång just inte drömmer om att du ska studera tyska, måste också detta ses som ett verk av censuren. Jag kan alltså inte komma till annan slutsats än att själva det tyska språket för dig är libidinalt laddat, och det var just det som drömcensuren ville hindra dig från att se, genom att istället ställa dig inför en ofarlig och otvetydig sanning: jag ska skriva på avhandlingen.
Jag motsätter mig Å DET BESTÄMDASTE denna absurda, helt VANSINNIGA tolkning. Drömmen var OSKYLDIG, den betydde att jag ska ARBETA. Tyska språkets roll i mitt liv är MARGINELL. Jag kan köpa KORV på tyska und det är det. Efter att jag vaknade kände jag mig fröhlich och lätt till sinnet, redo att ta itu med arbetsdagen.
Ett mångtydigt svar. Som bekant finns det inget som så mycket bekräftar en tolknings riktighet som analysandens motstånd mot den. Men eftersom du känner till detta vill du kanske förleda mig till att just hålla fast vid tolkningen. Så en korrekt tolkning av ditt svar måste alltså bli att drömmens hemlighet är än mörkare, att min ovan givna analys är för ofarlig.
doktorn: kanske du borde konsultera din kollega, Dr. Lacan?
Jag tyckte att det här var lite för elementärt för att kommentera, men när du ber mig så kommer jag såklart med ett utlåtande.
Drömmen handlar uppenbart om övergången från det reala till det symboliska. Din egen tolkning är sjävklart ett uttryck för "universitets diskurs". Men det innebär inte att det skulle finnas en riktig tolkning. Varje tolkning innebär ett svek mot det reala till förmån för det symboliska, vilket i det här fallet just är det som drömmen tematiserar. I den meningen är drömmen mycket uppslagsrik.
Att jag själv stavade fel till "universitetet" bekräftar bara vad jag nyss sa.
givetvis, doktorn!
Post a Comment