Asymmetri

På grund av olika omständigheter sysselsätter jag mig just nu med Hannah Arendts tänkande. En sak som slår mig när jag läser Elisabeth Young-Bruehls berömda (och omfångsrika) biografi om Arendt är en fråga som alltid tas upp i samband med kvinnliga filosofer. Dvs.: hur förhåller de sig till feminismen? Som många vet, var Arendt till största del negativt inställd till den kvinnorörelse som hon såg i sin samtid. Men det intressanta är att kvinnliga filosofer antas ha en formulerad åsikt om kvinnors ställning i samhället och kanske också i filosofin. Om de inte har det ses det som konstigt, eller som en brist. (Jag har läst liknande utredningar om Simone Weil) Men naturligtvis frågar ingen om vad Heidegger eller Adorno eller Wittgenstein eller Husserl eller Sartre eller Rawls eller Nozick tyckte om feminism eller betydelsen av kön i den filosofiska verksamheten. Att Arendt och Weil förhöll sig politiskt passivt till frågor om kön tas som något som är värt att kommentera, och man försöker ibland spåra skäl till ointresset för frågor om kön till olika aspekter av deras filosofiska tänkande (t.ex. hur Arendt pratar om socialitet, kollektivitet och förenhetliganden). Att raden med manliga filosofer var passiva (det finns några undantag: Derrida, Foucault och Deleuze) har jag faktiskt ALDRIG sett att någon skulle ha plockat upp till diskussion. Skälet är självklart, men djupt suspekt: kvinnliga filosofer är också KVINNOR. Kvinnor konfronteras i sina liv med frågor om kön. Kanske vill man t.o.m. säga att det är kvinnors ansvar att ha en åsikt om feminism. Min kritik gäller förstås inte det, att kvinnor kontronteras med frågor om kön i sina liv. Det är ett trist faktum (men vad detta betyder är mycket komplext - och sammanhangsbundet). Det konstiga är att mäns, och därmed också manliga filosofers, ointresse för kön och feminism tas som ett naturligt faktum, en självklarhet, något som ingen ens kommer att tänka på, ännu mindre lyfta upp som en filosofisk fråga relaterad till deras övriga filosofi. (Däremot händer det relativt ofta att biografer och filosofihistoriker ställer frågor om filosofers politiska åsikter, trots att en filosof kanske inte på ett omedelbart sätt sysslar med politisk filosofi - jag menar "partipolitik", vänster, höger, borgerlig, konservativ osv. - tänk på den eviga och evinnerliga diskussionen om Wittgenstein ska betraktas som en konservativ tänkare) Föreställningen att kvinnor, men inte män, har ett ansvar att vara medvetna om kön är problematisk på en mängd olika sätt. SÅ HÖRNINI: VILKEN INSTÄLLNING HADE NOZICK TILL FRÅGOR RELATERADE TILL KÖN OCH HUR FÖRHÖLL HAN SIG TILL DEN SAMTIDA FEMINISMEN OCH VAD SÄGER DETTA OM HEIDEGGERS FILOSOFI I ALLMÄNHET???? (Och samma med Heidegger, Adorno, Sartre, Wittgenstein, Frege.)