Ner med reifikationen!

Tidskriften Nya Argus är bra. I nr. 11-12/2010 finns en ledare av Trygve Söderling som är riktigt fantastisk. Läs den. Söderling analyserar förtjänstfullt bakgrunden till varför tanken att ett lands kulturliv ska ägnas åt "det nationella varumärket" måste vara helt från vettet. Om man går med på att natioenlla varumärken är viktiga förvandlas intellektuella till ett slags PR-människor. Det här rimmar illa med att ha något viktigt på hjärtat som man vill nå ut med (t.ex. att prata om en manlig våldskultur, för att nämna ett aktuellt exempel som Söderling diskuterar). Vad den här artikeln lyfter fram är att ett antal omständigheter gör att en tänkande offentlighet kvävs. Och så kan jag tillägga att övergången från ett resonemang utgående från Gramsci till ett annat om ... Pär Stenbäck gör mig på fantastiskt gott humör, oklart varför.

Kruxet är att en utredning av typen ”Varumärket Finland” är ett hypernationalistiskt projekt: det uttalade målet är att peppa upp just den finländska självkänslan. I välkänd självhjälps- och företagsseminarieanda ska vi hitta vår ”inre hjälte”, gå omkring och mumla att vi som finländare är starka, kloka och vackra. Däremot ska vi blunda för realiteter som arbetslöshet och växande ojämlikhet, skolmassakrer och självmordsstatistik, eftersom kritiskt tänkande som beaktar hela bilden kan störa den mysiga stämningen. ”Finland är redan nu det bästa landet i världen” säger rapporten på sin första sida.