ett banalt inlägg om piratdjungeln

M Lindman är inte rustad med en ängels tålamod.

Detta blir speciellt tydligt i samband med strulande teknik. I flera år har jag förundrat mig över den sk. torrenttekniken. När jag frågat bekanta om den har det ofta sagts att det är hur enkelt som helst, tryck DOWNLOAD. En barnlek, no probs. Det får mig att känna mig som en idiot. Jag är inte den mest tekniskt kompetenta människan på klotet. Trots detta blir jag lite nedslagen av mina erfarenheter av att fördjupa mig i piratism såsom den ser ut år 2011. Napster förstod jag, liknande tjänster också, tills folk övergav dem (eller att vissa av dem ryktades "skada din dator"). Nu är jag vilse.

Jag har inget problem med att betala för musik och filmer - det gör jag i olika former, mera och mindre vettiga (ja, jag använder Spotify även om jag vet att det är problematiskt på ett antal sätt). Det är OK att musiker ska kunna ägna sig åt musik som ett yrke (det finns olika invändningar mot detta sätt att argumentera - jag vet). Men ibland vill jag ha lite ovanligare saker som jag inte känner till tillräckligt väl för att kontakta skivbolaget i Ungern, Memphis eller Osaka, eller för att betala en dyr peng för att få en eventuellt intressant LP distribuerad ända hit. En blandning av lathet, bekvämlighet, otålighet, begränsade ekonomiska resurser - och en nyfikenhet på musik som naturligtvis på olika sätt konstitueras av olika tekniska möjligheter och omöjligheter. Lyxproblem.

Okej. Då försöker jag ladda ner. 1. Installera torrentklient. Något program dansar ner på skrivbordet och gör sig genast ytterst påfallande. Jag blir orolig och undrar om jag valt rätt klient. 2. Försöker hitta en fil. Tusen resultat. 3. Orienterar mig bland VIRUSVIRUSVIRUSACHTUNGFARA!DANGER!, pornografiska pop-ups (RussianGirls4U), mystiska återvändsgränder, tomma sidor, enträget blinkande fönster, något som börjar ladda men som inte leder någon vart. 4. Sådär håller jag på ett tag, medan min arsenal av fula ord ökar exponentiellt. 5. Jag tänker att jag ger fan i den här skiten, jag vill trots allt ha en dator imorgon också. Det är något som jag inte verkar fatta, men jag vet inte vad, kanske är det flera saker, kanske är det en fråga om vana, uthållighet, tålamod - men det får vara just nu. 6. Efterarbete: rensa bort onödiga program man fått "på köpet", på ytnivå, i Kontrollpanelen, i webbläsaren. Jag ber till Gud att allt är borta nu. Det är frustrerande att hitta spåren av skumma program och filer. (Och så börjar jag fundera kring den otäcka mängden bilder och metaforer som lätt anmäler sig här, främmande programvara, rensa bort)

Kanske är det någon mystisk knapp man kan trycka på som gör det hela fullständigt enkelt. Jag har inte hittat den knappen.

SLUTSATS: Jag vill ha klara gränssnitt. Kaos gör mig neurotisk - och sur. Jag vill inte få erbjudanden om att köpa en universitetsexamen, äta-allt-man-kan eller förlänga mitt könsorgan när jag ägnar mig åt att söka musik. Är detta en utopi? Är detta skumt? Är mängden reklam, icke-platser, förvirring, något som man helt enkelt måste acceptera och som man kan lära sig att bortse ifrån, klick/klick/klick? Vad kan man egentligen kräva om man vill ladda ner saker gratis? (Att uppmärksamhet är konstituerad av historiskt specifika situationer och av olika former av teknologi är något som just här slår mig som fullständigt uppenbart.)

SLUTORD: Jag drömmer med jämna mellanrum mardrömmar som går ut på att min dator, som på något sätt också, i drömmen, är en förlängning av min kropp och mitt medvetande, drabbas av något extremt virus som gör att fönster multipliceras i oändlighet och att jag inte får något stopp på det. Jag ska nog inte se fler filmer av Cronnenberg.
SLUTORD: Jag blir luddit.

EDIT: Efter lite hjälp från omvärlden vet jag mer om vilka knappar som ska tryckas på. Tack!