Robert Walser

Den här har jag missat! En essä om en författare i Musils generation som skriver minst lika virrigt - och minst lika säreget - som Musil: Robert Walser. Läs hans mikroskrifter. Det är saker, det. Det jag minns från Walser är att han kan beskriva en helt alldaglig utflykt både distanserat och drömskt, och plötsligt är man kastad in i någon helt annan scen, och man vet fan inte hur man hamnat där. Formen för texterna är ofta överdrivet pastoral. If that makes sense.