Minns ni de där otäcka scenerna i A clockwork orange, på mjölkbaren, där det spelades kusliga elektroniska kitschversioner av typ Beethoven? Det är vad jag kommer att tänka på när jag börjar lyssna på en CD-utgåva med Raymond Scotts elektroniska experiment och, öhem, reklamjinglar. När han inte gjorde elektroniska landvinningar i ljudlabbet jobbade Scott som pianist, bandledare och kompositör. Han var mycket känd, bl.a. från TV. Hans musik finns i många tecknade filmer. Förutom att nyttja samtida elektronisk apparatur skapade han också egna instrument och mojänger (han påstår att det var han som uppfann den första polyfona sequencern). Manhattan research inc. var hans företag.
Det skojigaste i jinglarna är att höra hur "vetenskapligt" allt är. Tvättmedel, t.ex.
Att lyssna på de här grejorna är verkligen en konstig upplevelse, och jag är helt säker på att de som odlar flippad nostalgi genom att gräva i BBC:s arkiv (se: skivbolaget Ghost box) också lyssnat ett varv genom Raymond Scotts produktion. (Jag är inte klar över om det finns några amerikanska motsvarigheter till den här brittiska riktningen.)
Men det här var nytt för mig.
No comments:
Post a Comment