Från gårdagens DN:
"Barn till lesbiska par mår bra. De är välanpassade till samhället och har till och med färre beteendemässiga problem än barn till heterosexuella, det visar en amerikansk undersökning publicerad i journal Pediatrics.
Barnen med två mammor visade sig vara ovanligt välanpassade till samhället, dessutom hade de färre beteendestörningar än genomsnittet.
– Resultaten visar hur fel det är med restriktioner gentemot homosexuella. Det är tydligt att de, precis som alla andra, kan ha barn, säger Nina Gartell."
Jag orkar inte riktigt kommentera det kvasivetenskapliga i den här typen av retorik och den trista politik av bevis och motbevis som finns kring denna. Jag ifrågasätter inte att Gartrell är duktig på statistik - kvasivetenskapligheten finns i det som undersökningen tänks visa (om Gartrell ger en bra bild av hur hon själv tänker), nämligen att det kan finnas en vetenskaplig uppbackning av det inte finns skäl att ifrågasätta homosexuella som föräldrar. Istället för att grotta ner mig i en riktig utläggning om detta (jag är för dåligt anpassad till samhället) ger jag ett lästips. Läs filosofen Rush Rhees bok Without Answers. (Tyvärr skrev Rhees en så fin bok att den är praktiskt taget omöjlig att få tag på.) Han säger kloka saker om frestelsen att tänka att vetenskap kan tillämpas på allt och att allt tänkande som är klart, moget och insiktsfullt kan karaktäriseras som "vetenskapligt". Min poäng: tomtar som Göran Hägglund ska kritiseras, men man ska inte förfalla till samma retorik som han själv använder ("vetenskapliga undersökningar"). Tanken om att ett barn behöver "kvinnliga och manliga förebilder" är moraliskt korrupt och det kan inga vetenskapliga undersökningar i världen komma på det klara med. För det har inget med "vetenskap" att göra.
Men det kusligaste med den här artikeln är hur forskaren, Gartrell, talar om att vara "samhällsanpassad". I artikeln från CNN säger Gartell att undersökningen fokuserar på
"psychological adjustment, peer and family relationships and academic progress." Men fundera någon minut på denna form av påstående:
Det finns inga skäl att införa restriktioner för reproduktionsteknologi eller för vårdnad av barn för homosexuella kvinnor eftersom deras barn på ett vetenskapligt hållbart sätt har bevisats bli lika välanpassade som heteropars avkomma.
Hur skulle Gartrell argumentera om det visade sig - utifrån den stenhårda statistiken baserad på intervjuer gjorda genom en checklista - att de lesbiska kvinnornas ungar inte är lika samhällsanpassade och psykologiskt problemfria som "de andra"?
Det finns en tanke som svävar över detta resonemang (som innehåller andra, mera sympatiska aspekter). Den tanken är mycket grym.
Ditt liv är berättigat om du är framgångsrik i samhället.
Annars inte.
Välkommen till samhället.
3 comments:
Kusligt, eller hur?
Men detta uttalande är som allt annat i politiken tilll 90% skitsnack/fördomar/personlig agenda.
"Resultaten visar visserligen att det är fel med restriktioner gentemot homosexuella. Men naturligtvis finns det andra, som inte är som alla andra, som inte kan ha barn. Det är t.ex. sedan länge kännt att barn till lågutbildade med större sannolikhet än genomsnittet själva blir lågutbildade, och därför bristande i sin samhällsanpassning. Det samma gäller barn till invandrare. Det är visserligen svårt att helt förhindra dessa grupper från att skaffa barn, men i den mån de vill ha hjälp från samhället måste vi naturligtvis vara restriktiva. Vi vet ju alla att sjukvårdens resurser är begränsade och måste användas på ett kostnadseffektivt sätt." Detta enligt den inflytelserika forskaren X, med flera artiklar publicerade i den framstående amerikanska tidskriften International Journal for Modern Eugenics.
Jo, fast det gäller att inte bli cynisk gällande politik.
h: på ungdomssvenska: klockrent.
Post a Comment