11 June 2010
Förändring.
När ni ser bloggen nu tänker ni säkert att jag gått ner i något träsk; nu blir det konspirationsteori och mystiska anmärkningar om dolda strukturer och kanske någon industrimusikplatta från 1978 (men jag ska nog skriva mer om Throbbing gristle, tror jag). Det stämmer inte alls. Jag har lyssnat igenom Sades hela produktion idag och, fuck you, jag tycker att Sade är bra. Nya skivan är också bra. Sade är återhållsam på just rätt sätt och det är inte det minsta ostigt, inte ens när saxofonerna plockas fram.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag tycker att Sade är dålig, och att saxofonanvändning oftast bidrar. Jag tycker också att du ska skriva mer om Throbbing Gristle. Det kan man aldrig få för mycket av.
Jag går med på att den musikstil som kunde kallas elegant och avskalad popmusik kan vara ett sluttande plan mot riktigt farliga och otäcka fenomen (rödvin, IKEA, högtalarsystem, Volvoreklamer). Men detta säger ingenting om Sades storhet.
Men vi återkommer till Throbbing Gristle.
Post a Comment