Det är fult att läsa och citera saker bortslitna från sitt sammanhang. Nu måste jag ändå göra det. Det här är så trist. Queersmotkapitalism hade för ett tag sen ett tidningsurklipp med professor Witt-Brattström. Så här säger hon (i tidskriften Cora) om att queerteori blivit ett alternativ för unga radikala människor:
- Ja, så ser många unga det idag. Men queeridealet har inneburit ett slags förakt för vanliga kvinnoliv.
Nej, Ebba Witt-Brattström, det finns människor som inte är ett dugg intresserade av "vanliga kvinnoliv". Själv ägnar jag mig enligt bästa förmåga åt att fucka upp föreställningen om "vanliga kvinno- och mansliv". För det första: jag tror inte begreppet "vanlig" har en helt neutral innebörd såsom det används här. För det andra: vad innebär det att tala om "kvinnoliv"? Såklart handlar feminismen om att se på olika typer av upplevelser och beskrivningar av sammanhang där människor könas. Men som jag betraktar feminism handlar den om att utmana idén om att det finns entydiga mans- och kvinnoliv och att livet måste ha en viss form.
För att tala personligt: jag tycker faktiskt inte att jag är det minsta elitist bara för att jag inte har den ringaste avsikt att leva vanligt mans- eller kvinnoliv.
No comments:
Post a Comment