Jag sitter i studentcaféet och är mitt inne i ett intressant samtal. Men efter en stund börjar min koncentration fladdra. "Ursäkta, kan du säga på nytt." Jag klarar inte längre av att ägna mig åt diskussionen. Varför? Trots att vårt universitetskomplex är byggt enligt en arkitekturidé som säkert är både modern (hur länge?) och delvis också helt funktionell finns det vissa klara brister. I caféet (och i hela huset) uppstår vid rusningstid en stimmig ljudnivå. Ljudet av höga röster studsar mellan väggar, golv och tak, och den oroliga ljudmiljö som bildas gör att människor börjar prata ännu högre för att kunna kommunicera med varandra. Samma sak gäller skrap från stolar och slammer från bestick. Ljuden tycks på något märkligt sätt förstärkas. När jag för några år sedan satt och angstade med mina böcker i samma byggnads bibliotek brukade mina tankar vandra hit och dit och största delen av min uppmärksamhet kunde ibland upptas av mötet mellan betonggolv och bibliotekariens klackar.
Nu är jag visserligen medveten om att folk är känsliga för ljud på olika sätt. Vissa störs mer av ljud, andra mindre.
Jag störs mer. Jag tänker på ljud och akustik mest hela tiden. Egentligen skulle jag vilja ägna hela dagarna åt att fördjupa mig i ljudens fysik och ljudfenomenologi.
Jag är inte främmande för att lyssna på noisemusik eller se på sjuttiotalsfilmer med avsiktligt dassig ljudupptagning. Men då har jag valt det själv. Det är en annan sak att befinna sig på platser som ger ett icke-välkomnade intryck just i och med ljudnivån.
Det som ibland slår mig är hur ljudmiljöer tycks vara en ringa, om ens en överhuvudtaget beaktad del av arkitektur (om man bortser från kyrkoarkitektur). Är tanken att ljudmiljöer är en endast psykologisk, subjektiv del av platsers dynamik, medan byggnader däremot är något handfast, kontrollerbart och "riktigt"? Det är bara nonsens. Och förstås kan man också rita, bygga, konstruera och inreda på ett sådant sätt att sådana här saker tas i beaktande. Åbo stadsbibliotek är ett lysande exempel på en arkitektonisk helhetslösning där arkitekten inte har tänkt på byggnaden oberoende av de människor som ska röra sig i den.
Att ljud är en sällan diskuterad och utforskad del av vår vardag är i sig inte något förvånande. Men det är trist.
No comments:
Post a Comment