Tidsmätning

Blixtvisit på ön. Kommer genast in i rytmen, dagsschemat. Klocktid blir lindmantid, ett slags dynamik mellan uppgiftsorienterad tid och en intensifierad klocktid. Nu är det kaffetider och vi är bortbjudna. Sitter uppradade i trädgården. Luften kletar i ansiktet. Far kollar klockan, säger ödesmättat "DET ÄR DAGS". Vår destination en livstidsvistelse på planeten Mars, nedräkningen till ända. Stegar de femtio metrarna till grannen som fyller år. Grannen känner sina grannar och smörgåsarna och kaffet är punktligt serverat. Lasse Berghagen råmar i radion. Andra uppvaktare strömmar till. Gemyt. Far spejar lite rastlöst på klockan, stiger upp och hänvisar till ansamlade göromål. En stund förlöper. Mor spejar på klockan. "Nej vettni man börjar nästan blanda bort sig och tro att det är söndag idag å. Inga går det. Om man sku gå hem och gör nånting." När dörren öppnas - det fräsande och skallrande ljudet av fars antika gräsklippare. (Lite intressant grej med åländska dialekter är att 'jag' slående ofta blir 'man')