dagsläget

Har klämt på soffkuddarna veckan lång. Dragit ut en sladdrig tidning ur tornet, som i plockepinn. Var en vända till jobbet. På insten såg jag knappt en människa, men däremot en megakasse stinkande ölburkar som jag antagligen borde frakta bort. Nån dag. Åt slafslunch och hivade en miljon böcker (till nittio procent såna som det inte blivit av att läsa) till biblioteket, där jag bytte några ord med den kanske trevligaste personen på åa. Sen var jag helt matt och slutkörd och hängde i solen utanför Fabbes mest medan jag slängde några slöa blickar mot min f.d. arbetsplats.
Jag har rullat dammråttor och käkat gamla chips, vickat på tårna och stirrat ut genom fönstret, halvtittat på en skum italiensk film, vridit på pläden och trummat med toffeln, läst en rubrik och blivit förbannad, blivit riktig indignerad och somnat mitt i irritationen, vaknat i ett hav av kuddar och etc etc och you get the point.
Nu sitter jag i bilen med min far. Vi har diskuterat väder och vind, laxbeståndet och aktualiteterna. Min far har haft ryggskott, som han får ibland. Han beklagar sig över det outhärdliga viloläget som ödet obarmhärtigt hänvisat honom till.
- Jag är inga gjord för såntdär jag, konstaterar min far, storfiskaren.
Åh pappa.