18 April 2015

Varufiering, otrygghet

För min vardag är jag helt och hållet beroende av starka glasögon. Som tur är har mina brillor hållit tiotals år. Qualität. Nu har jag lyckats slarva bort ett par dubbelslipade par som jag behöver för att både kunna se på nära och längre håll. Som uppslukade av jorden. Nu är det lite panik för att många situationer kräver de här brillsen. Går runt i optikeraffärer. Lördag. Ingen talar svenska. Kan inga optikord på finska. Blir hänvisad till kommersiella aktörer som utför syntest. Måste alltså stöda skurkfirmor som Mehiläinen eller megaoptiker som Instrumentarium. Ingen i kommunens regi gör tydligen detta. Min övergripande känsla i det här sammanhanget är otrygghet. Den otryggheten har långt att göra med att mitt grundbehov av bra glasögon hanteras av kommersiella aktörer med vinstintressen. Jag behöver en pålitlig optiker, inte en lafka som gör biznez på att sälja designerbågar. Som tur är finns det intresseorganisationer för synskadade som kan ge råd i såna här situationer.

2 comments:

walopää said...

Hurra för intresseorganisationerna då! Vad ger de för råd?

M. Lindman said...

Jo, de gör viktigt jobb! Det visade sig att trots allt finns det nåt slags grundtrygghet: om man har jävligt dålig syn och måste skaffa brillor sponsrar kommunen fortfarande en del av kostnaderna för dessa.