Att låta saker hända - medelhavet

Läser artiklarna om nya katastrofer på Medelhavet. 700 döda utanför Libyens territorium, söder om Lampedusa. Räddningsinsatser och spaningar. Bara för några dagar sedan rapporterades 400 ha drunknat i Medelhavet i en liknande olycka.

Ifjol var det 219 000 migranter som gav sig ut över medelhavet, mot Europa.

Det är så satans absurt att det finns mäktiga lobbare som för det gränslösa kapitalets talan. Kapitalet som genom att röja undan 'hinder' ska kunna strukturera världen enligt sina egna gränser. Vårkyligt medelhav, människor som tjänar, en biljett i en båt sägs kosta kring 6000 dollar. Kapitalets rörlighet framställs i praktikalitetens och optimismens språk. Människors flykt från krig och ekonomiska katastrofer finns inte på radarn när det gäller vad som ses som en framtidsinriktad utmaning som omfattar grundläggande globala frågor. Handelsavtal ses som globala grundläggande frågor. Är jämförelsen billig? Jag tycker inte det. VAD SOM SES SOM AKUTA PROBLEM, OCH VAD DET BETYDER ATT NÅGOT ÄR JUST AKUT.

Jag läser artiklar där representanter för människorättsorganisationer uttalar sig. Deras nödrop klingar som nåt slags allmänhumanitära suckar - maktlösa.

I EU ett totalt ointresse att solidarisera sig med Italien, Malta, Grekland. Vad man i praktiken gör med sådant ointresse är att solidarisera sig med Legia Nord. Man har valt att inte förnya det Italienledda Mare nostrum (det fascismklingande namnet är såklart obehagligt) som har räddat många tusentals liv. FÖR ATT MAN INTE VILLE UPPMUNTRA SMUGGLARE&MIGRANTER.

hbl, idag: "Mark Micallef [journalist från Malta] har med åren kommit att nästan bara rapportera om den massiva flyktingkatastrof som utspelar sig i havet och på stränderna utanför hans hemland. Han säger att det är ett fenomen som riskerar att beskriva hela den tid vi just nu lever i, om ingen gör någonting."

Situationsbeskrivningen: UPPGIVENHET.
Situationsverkligheten: att EU inte vill ta itu med det här, vad det på riktigt skulle kräva. En representant för UNHCR antyder riktningen: "EU har gjort för lite och för sent. Lagliga kanaler och vägar för flyktingar att nå Europa måste också införas, säger Carlotta Sami,"

Nu ser det ut som att ett krismöte med EU:s utrikes- och inrikesministrar kallas samman.

Politiskt ansvar reduceras ofta till ansvar för specifika beslut, sådant man kan hållas ansvarig för i en rättegång, där ansvar har vissa fixerade kriterier, där ansvar är ett visst område, hit-men-inte-längre. Det gäller att skifta fokus, undersöka hur en situation har uppstått.

Ett annat, mycket mera fatalt och radikalt perspektiv är att ansvar också uttrycker vad människor låter hända. Ansvar som moraliskt rop, inte som en inringad zon där gränserna är ständigt förhandlingsbara. Jag tycker inte att det överhuvudtaget är orimligt att säga att EU faktiskt bär ansvar för att tusentals har dött på medelhavet i år - man har låtit det hända, låtit bli att ta itu med en annorlunda migrantpolitik och också aktivt understött beslut som gör att tre länder görs huvudsakligen ansvariga för räddningsoperationerna på Medelhavet. Inte minst bör tänkande som utgår ifrån att politik ska hantera riskerna med 'ökade incentiv' att åka över Medelhavet ses som en DEL AV PROBLEMET, inte en lösning.

Idag är det riksdagsval. Jag hoppas fler politiker landar i riksdagen som INTE står för åsikten att tragedierna på Medelhavet inte är Finlands problem och att Finlands enda utmaning är att hålla den egna ekonomin i skick, den egna handelsbalansen på plus och det egna territoriet säkert.

En bra artikel om strukturellt våld i EU:s migrationspolitik här.