Overkligt

Är mitt inne i att fundera på akademiska ceremonier. AKADEMISKA CEREMONIER! Det är svårt att orientera (& besinna) sig här, när själva verkligheten befinner sig på psykosens brant (AKADEMISKA CEREMONIER!). Det bultar lite lätt i huvudet - för mycket blod, skulle diagnosen ha varit för hundrafemtio år sedan - och jag försöker hålla mig sysselsatt med saker som inte kantrar ner i ett overklighetshål. Korrespondera, posta grejer som ska postas, skriva lectio och politisera det som av nöden ska politiseras. Festfixarrollen faller sig däremot inte helt naturligt för en blyg och flegmatisk schärgårschbo. Får ett frankt mejlsvar av min vän som meddelar att hen nog ämnar delta i spektaklet detta. Tycker de facto lite synd om folk som känner sig förpliktigade att delta i sagda spektakel. Min kollega Y har stått för sans, tröstbakelser och bilskjutsar. Åkte iväg till tryckeriet i fredags för att hämta upp bokboxarna. Är fortfarande klädd i något slags hemmapyjamas och rullar ut på stan för att gå på middag och öl. Sitter och svettas med en hop vänner och bekanta på Kerttulin kievari och hinner lyssna på en countrygåbbä med extraraspig stämma en liten stund på Kuka. Sliter upp den nytryckta bokjäveln ur väskan och visar den för J&L men sen står jag inte ut med det mera så river den genast ur händren på dem. Ålar hem och sover. Går ena dagen av festivalen Himera (HURRA för detta nya musiktillskott i Åbo!) på Kutomo där Lau nau spelar - fantastisk konsert med akustik som är utomvärldsligt bra. Folk sitter knäpptysta på golvet och på stolar i en lokal som känns bortom tiden på nåt sätt. Hoppas det blir många flera upplagor av festivalen ännu, helt suverän grej. Har kommit fram till att en bra förankring i vardagen är att äta mat, sova på natten och inte slira ut i nojor. Med sådana klokskaper på fickan kunde jag starta ett flådigt wellnesscenter ($$$). Trots detta kan jag ändå inte slita mig från en överhängande oro som vissa menar är irrationell. Tänk om det hela sen inte är godkänt utan att mitt hafsverk och råddtrassel orsakar akademisk skandal genom att bli underkänt efter disputationen? Men ja, försöker tänka på blommor, kattungar och skattedeklarationer för att inte flippa ut i akademisk surrealism. Imorgon ska jag tulta iväg till skrämmande FÄ-hus för det för alla disputander obligatoriska rektorsbesöket där jag och två kemister ska säga hej och överräcka de verk genom vilka vi vimsat bort de senaste åren. Hoppas rektorn bjuder på bulla&kaffe åtminstone.