3 October 2014

dagark nattark: textpanik

Jag slutspurtar med avhandlingen & börjar bli kollrig i bollen. Klockan är 02:00 och jag sitter på Arken. Om en stund ska jag ta fram ett par filtar och lägga mig på heltäckningsmattan och sova en blund. Det här är andra natten jag fulsover på jobbet (det är kanske verboten men). Aspirerar på att bli en universitetets motsvarighet till bydåren. En sån som sover i något obskyrt skrymsle och som på dagarna tultar omkring i studentmyllrande korridor med nåt hemlighetsfullt och inåtvänt i blicken. Tänker på legender jag hört om folk som bosatt sig på uni eller på bibliotek. Nattarken är lite otäck. Allt är tyst så när som på datorfläkten som susar under bordet. Jag trevar mig fram till vesan i mörkret. Lyckas just och just puffa undan en vag mörkerrädsla: tänk om nåt slags arkenspöke, en gammal fabriksarbetare kanske som inte diggar nuläget, gömmer sig där mellan batteriet och musikvetarnas skåp? Nån knackar mitt i allt på dörrn och jag hoppar till. Securitasvakt. a-ok. Sover en ministund i stol; ögonen vänjer sig vid mörkret; ljuset från billyktor sveper igenom rummet & skapar mönster i drömtankar och drömsystem. Ofrivillig inventering av muskler och skräp i kroppen, dunkar & gnisslar. Jag har noll arbetsmoral och nu får jag betala: ett myller av grejer som ska fixas och slipas och spacklas. Vimmelkantigheten. Här i nattmörkret produceras såklart glasklara formuleringar och skalpellen viner brutalt genom textmonstren. Häromnatten. Sover 45 minuter, stiger upp och börjar rumstera i text. Vid sjutiden smyger jag ut för att äta en läskig morgonmacka på subway som tydligen har öppet 24/7. Luften glasklar, himlen vecklar ut sig över tavastgatan och temperaturen kring noll, glömmer mitt genomsunkiga tillstånd. Eländig macka, varmt te, sån där bedräglig klarhet i skallen som är nästan-sömn. Den anställda ser pinad ut. Hen har säkert inte heller sovit på ett tag. Lite senare ringer en journalist från radio x3m för att prata om sömn. Det hela är så absurt att jag ställer upp; pratar ogenomträngligbanal goja i några minuter och efteråt har jag noll koll på vad jag kläckt ur mig. Har inte fixat att lyssna på eget psychoprat i radion. Nickar till i stolen; solen lyser på byggnaden mittemot; Y tuffar in i rummet; det pirrar i skallen&susar i örona; nu är det lunch nu är det dag nu är det kväll nu är det natt - äter bakelser och dricker pulverkaffe. Det här är inte särskilt hälsosamt men på söndag är det över, för den här rundan. På måndag ska jag sova.

6 comments:

ponks said...

bäst!

M. Lindman said...

:) Idag är jag piggare. Tycker till och med att det är riktigt roligt att slutspurta! Jag insåg plötsligt att för varje liten ändring blir avhandlingsmonstret bättre, ett steg i taget.

ponks said...

Vet du jag delar den upplevelsen!! Jag vet inte varifrån en plötslig ordning uppstod, mitt i allt har jag koll på alltihopa känns det som. Vet ju iofs att jag inte har ens tillstymmelsen till den sidmängd och problemställningar som du har i ditt arbete, men ändå. Att uppleva att en grej är överkomlig och överskådlig: en så jävla fantastisk känsla.

Och ja, slutspurt är skoj! Har skrivit upp en lista på saker som ännu ska göras och kryssar sen ivrigt av den. Man kommer ju rent konkret framåt på det sättet. Skoj! Snart öl?

M. Lindman said...

Fan det låter bra det där! Och jag tycker nog det är samma grej, skrivande som skrivande, luskande som luskande, kläckande som kläckande. Samma mödor. Och GUD I HIMLEN ja det är verkligen fabulöst när grejer börjar veckla ut sig och projektet inte längre känns som en outgrundlig pöl som man slött plaskar runt i.

Jag borde skriva lista jag å! Till nästa runda ska jag skriva lista (det här är bara en runda av många hehe). Ja, absolut öl snart! Det vore angenämt. Lycka till mest de sista snuttarna!

liteskrik said...

Så bra text, hypnotisk.

M. Lindman said...

Tack!