27 October 2014

Bara bra

Små saker, dofter, gatuhörn, kan inge mig en otrolig lust att resa. Det är svårt att sätta fingret på vad det här begäret består i, men påtagligt är det, och underligt. Men det räcker med att resa till Uppsala. Jag får ett extremt lugnande besked, hoppar omtumlad på båt och fixar ett lite skumt ärende i sthlm. Uppsala känner jag framför allt genom att filosoferna reser dit vartannat år för att hänga och ha gemensamt seminarium. Det är alltid prima resor som har sina alldeles egna mönster (som jag gillar). Det är också roligt att se annat Uppsala, men med anknytningspunkter till de här återkommande filosofglimtarna. Det regnar & vi slår oss ner på överdådigt konditori och diskuterar systematiskt om en grej i två-tre timmar medan kaffet kallnar. Sånt där koncentrerat samtalande som får en att glömma tid och plats och som gör en matt på det där fina viset; Vi utbyter lustiga ord. Jag lär mig att 'bibba', som i bunt och inte som i bibliotek, kommer från sotarnas hemliga lingo, knoparmoj och jag i min tur försöker att explikera 'trynandets' grammatik (är det alltid bra att 'gå och tryna'?); Uppsalas kortfilmsfestival!; Befinner oss i nån märklig hippieby och på avstånd är det någon som kular, roparsjunger på avstånd - jag fattar absolut ingenting, det är lerigt, brunt och råruggig höstluft och pinade vindar, skymning i horisonten & det där ropsjungadet, kanske något slags skämt; En bar, sån där überinredd svensk där jag hela tiden är rädd att törna in i ett stearinljus. Dessa mysljus överallt. Reflektion i anslutning till detta: lagen om matservering i samband med alkohol tas på blodigt allvar. Jag har hört av G att det fanns en liknande lag i Finland, men det löste man genom att servera en symbolisk macka som fick ligga framme hela kvällen. Det är i och för sig bra med matservering och det kan jag sakna i syltorna här hemma, men något i det bidrar till ett slags allmän prydlighet jag har svårt att förlikas med även om både sällskapet och ölet är bra. Försöker behärska mina issues; Min bild av Uppsala har varit nästan helt begränsad till universitetet och några barer. Vi tar en promenad till nåt slags kungdrottninggravar, märkliga runda pyramider som folk okynnescyklat på så att fula spår pryder dessa. Går på stig längs åkrar och det doftar så där intensivt höst så en annan blir helt yr i skallen. Min vän hittar en hundkompis. Vi plockar upp ett samtal från gårdagen (en aspekt av vänskap: ett pågående samtal); Åker Viking hem. Käkar middag och tjuvlyssnar på finlandssvenskar som jag börjar undra om jag träffat på riktigt eller hört på radio, den ena säger till den andra: "ja det skulle inte vara motbjudande att dejta honom..." Slafsar i mig min rätt och kan inte låta bli att lyssna.

3 comments:

h. said...

Den symboliska smörgåsen förekommer, om jag minns rätt, i Edvard Persson-filmen "Kalle på Spången", så jag tror nog tricket var vanligt också i Sverige (på den tiden kommersiell försäljning av alkohol (d.v.s. utanför Systembolaget) bara fick ske om dryck till mat).

M. Lindman said...

Det är fint vad man kan lära sig av pilsnerfilm! (Äh, nu fick jag obegriplig lust att kolla pilsnerfilm. 'Kalle på spången, exempelvis, är ett hål i min bildning.)

ponks said...

en symbolisk macka!! jag dör.