Om frihet

Har levt lite i nätskugga och i avhandlingspaniktider. Men måste titta in här för att jag igår hittade ett så upplyftande citat i sociologen Roland Paulsens bok Arbetssamhället. Göran Persson sa så här i en partiledardebatt år 1996:

Frihet är för många vanliga människor att ha ett jobb och att inte behöva vara orolig för arbetslöshet och sjukdom. Frihet är att ungarna får en bra utbildning. Frihet är att dagis fungerar. Frihet är att mor och far får en bra omvårdnad på ålderns höst. Det är frihet! För att allt detta skall fungera krävs det att vi har skött de gemensamma ekonomierna på ett sådant sätt att vi inte gör oss beroende av utländska långivare. Det är frihet!

Kanske det är bara jag, men är det här lite läskigt? Kanske börjar man prata så här när hela idén om välfärdsstaten börjar framstå som närmast utopisk, som ett slags yttersta gräns för vad man liksom kan begära? Så här intuitivt tycker jag det finns nåt farligt här. Har du ett jobb - var nöjd. Har du ungarna på dagis - var nöjd och ställ inga orimliga krav. Får mamma och pappa bra omvårdnad - ta det inte för givet. Grundtrygghet är ofantligt viktigt i våra liv. Det är svårt att ens artikulera hur mycket. Men det som jag tycker är potentiellt sett skrämmande i citatet är en tanke om vi måste vara beredda att göra vissa uppoffringar för att skapa de här grundtryggheterna, vi måste få ekonomin i skick, budgeten i skick, inte för stora stadslån, och sen ska vi vara nöjda med vår frihetspolitik.