Välfärdsfabriken

Läser Kristin Mattsons reportagebok Välfärdsfabriken om hur jobb i offentlig sektor utsätts för uppstyckning, kontroll och tidsspararhets. Det hon beskriver är nytaylorism. Mattson studerar hur dessa sparmetoder förändrar arbetets mening: hur påverkar sådana här förändringar vad det betyder att vara tandläkare, jobba i hemtjänsten, vara socialarbetare eller köra lastbil för kommunen? Det jag gillar med boken är att den på ett handfast vis pekar på destruktiva element i arbetslivet som är destruktiva just genom hur de påverkar mänskliga relationer. Att jobb styckas upp, kontrolleras av datorprogram som är till för att övervaka att ingen tid går till spillo påverkar arbetsgemenskapen. En anställd i hemtjänsten som intervjuas säger att ingen längre har tid med gemensamma pauser. Detta har lett till att hon nu känner att hon förlorat kontakten med sina arbetskamrater. Mattson beskriver hur var och en utelämnas till sitt, att umgås kring och i jobbet hinner man inte längre med, istället blir utmaningen att uppfylla sin egen tidsram. Som Richard Sennett talar också Mattson om de destruktiva följder fragmentering av arbete får för personalens omsorg om att göra jobbet bra. Vad betyder det ens att göra jobbet bra om det viktigaste blir att inte spränga tidsramarna som dataprogrammet satt upp? Som många andra påpekat uppstår friktion mellan arbetets mening - dvs vad uppgifterna betyder i mänskliga sammanhang - och kravet på att spara tid. Yrkeskunskap (att ha pejl på äldre människors rutiner för att kunna stå till tjänste, exempelvis) finns det ingen plats för i ett jobb som styrs av ett programs mekanismer, snarare än mänskliga omdömen om vad som behöver göras.* Behovet av mätbarhet inkräktar på verklighetsförankringen: "Målstyrning kräver nämligen att även komplicerade frågor som verksamhetskvalitet, åtgärdsprogram för sociala problem eller polisinsatser, plockas isär och översätts till delmål och siffror" skriver Mattson om New Public Management.

En oroande sak som beskrivs är hur utarmningen av ett jobb går hand i hand med att arbetets betydelse förskjuts i riktning mot en väldigt endimensionell förståelse av 'prestation'. Som Mattson skriver: "Att jobba med service blir som att sitta i en glasbur där kundens, chefens och kanske de egna arbetskamraternas kritiska blick håller koll på var och ens prestation." Strävandet kan t.ex., som i ett exempel från kollektivtrafiken, bli att utveckla 'det ultimata sättet att arbeta' genom att en enorm mängd data samlas ihop där trender ska spåras. Det som är anmärkningsvärt här är igen att mänskliga relationer reduceras. 'Feedback' är ett knapptryck. Konflikter och missnöje med hur saker sköts kväses i en ideologi av New Public Management där målet är lojalitet och mesta möjliga neutralitet och transparens. Frestelsen som detta ger vind i seglen för är att framställa verkligheten som annorlunda än den är. Uttryckt på ett annat sätt: NPM-'filosofin' har en större känslighet för reglerna kring offentliga upphandlingar och kraven i styrdokument än vad det innebär att något är slöseri med människors tid eller skattemedel. Ord som 'känslokall', 'samhällsfarlig' eller 'orimlig' finns inte på kartan. Mattsons bok åskådliggör hur procedurer och regler börjar leva sitt eget liv. Kanske inte en väldigt originell kritik, men attans viktig är den.

Eller så ges mänskliga relationer en vikt de inte borde ha. Ett kvalitetssystem mäter kundernas nöjdhet med folk som svarar i telefon. Resultatet är att anställda drabbas av kundernas ilska över systemproblem med regionens kollektivtrafik: uppmärksamheten riktas mot om en person varit glad och hjälpsam i kundresponsen, snarare än att fixa grundläggande problem med trafiken. Ansvaret för hur saker fungerar upplöses till en vindlande kedja av underlevarantörer som saknar inflytande på övergripande processer, som just de som svarar på kunders arga samtal. Ett annat exempel i boken på samma sak är en socialarbetare som uppskattar sitt jobb och tycker det är viktigt med uppföljning&dokumentation, men som anklagar sig själv för att brista i kompetens eftersom hon inte hinner med det som man enligt ledningens regler bör hinna med ('Resultatbaserad styrning').    

* Läste nyss Mattias Tesfayes Kloge haender som handlar om hur hantverk och kunnande undermineras i en värld av vinstmaximering och idealiserande av 'informationsarbete'. Rekommenderas!